Låt som slutar på famn
1. Låt mig sitta vid ett sten
inom den mörka skog
Låt mig vila mina vingar
jag besitter flugit länge nog
bota natten äger jag svävat
mellan månljusa träd
samt mitt hjärta bävar
till förvandlingens väg
Mina vänner ser jag inte
inga stjärnor, inga moln
dock detta glittrar från minnen
inom mossornas strån
2. en hjärta är kapabel slå, en hjärta är kapabel brista
ett kompis är kapabel man erhålla, ett kompis är kapabel man mista
dock inom våra hjärtan existerar ni gömd
till ett kompis såsom ni blir inte någonsin glömd
3.
Kära mor, o, vårt hjärta
existerar därför fullt från tackar mot Dig
oss likt inte någonsin kunnat fatta
vilket detta plats för att mista Dig
Herren giver flera gåvor
denna plats vid jorden angående igen
dock han giver blott ett moder
hon får oss ej igen
4. såsom enstaka färgglad växtdel vissnad,
såsom ett slocknad glöd,
liksom enstaka bris vilket tystnat mitt inom existensen död
Finns inom sorgens ämnen någon tröst för att få?
Finns bland släckta lågor något ljus ändå?
Finns inom någons skyn någons att vara nära något nu,
någons famn för att flyga eller fly undan mot, någon likt existerar Gud?
ifall ni finns, kom mot mig.
angående ni finns, finns här.
Fyll min sorg tillsammans med existensen, ni vilket existensen är
(Text Tomas Boström)
5.
Då ni existerar sorgsna,
blicka in inom era hjärtan,
samt ni bör se
för att ni inom verkligheten gråter över
detta liksom ett gång skänkte er glädje
Kahlil Gibran
6. Jag existerar enstaka gäst samt främling
liksom mina fäder här,
Mitt bostad existerar ej vid jorden,
Nej, ovan skyn detta är.
var uppe bor min Fader
inom härlighet samt ljus;
var ville jag ock vara
Uti min Faders hus.
bostad, bostad, mitt kära hem,
Ej finns ett ställe vid jorden
därför vacker liksom ni, mitt hem!
7.
möjligen existerar detta ursprunglig nära dagens slut
då tidens timglas rinner ut
Ja, möjligen existerar detta då man får
ett aning ifall vart vägen går
möjligen existerar detta inledningsvis inom kvällens ro
Man anar för att detta går enstaka bro
ifrån världen, den man hör samt ser
Mot något större, något mer
8.
detta ligger enstaka båt samt avvaktar vid mig
nära enstaka strand
enstaka gång skall den föra mig bort
mot en okänt land
Bortom dess gräns jag anar enstaka hemlighet,
enstaka planet från lycka liksom ingen vet
9. att sova lätt eller halvslumra därför tyst ifrån solen samt vår
sova lätt sålunda stilla ifrån smärtans tår
Ljuv existerar vilan inom ljus samt frid
Fjärran borta ifrån livets strid
10.
Din tidsperiod på denna plats vid jorden
den blev alldeles till kort
detta känns alldeles tomt
idag då ni äger gått bort
Tyvärr är kapabel oss ej erhålla saker för att bli
således vilket dem ett gång var
dock oss kunna ständigt glädjas
åt dem glada minnen från dig
vilket oss har
11. ni bör känna till för att oss saknar Dig
detta finns känslor likt inte någonsin tar slut
ni bör känna till för att oss ej glömmer
detta finns bilder liksom inte någonsin suddas ut
ett sektion från vårt hjärta
kommer ständigt för att slå på grund av Dig
12.
då ett växt bryts av
inom sin vackraste blom
då blir marken således trist,
samt således fruktansvärt tom
dock möjligen ändå
för att detta någonstans finns
ett fält alternativt undangömd skreva,
dit blommor liksom brutits
på grund av tidigt får komma
samt gå vidare andas
samt dofta samt växtdel samt leva…
13. enstaka Mor finns tillsammans ifrån början
vilket källan mot våra liv
tillsammans kärleksfulla blickar
denna följer varenda kliv
Sen livets inledande måltid
äger denna bjudit oss för att smaka
denna ger oss från sin omsorg
utan krav för att ett fåtal tillbaka
denna tas därför enkel till given
likt lindring från besvär
samt sällan blir denna tackad
samt sedd på grund av den denna är
inom livets samtliga skeden
förblir denna dock den samma
Vår alldeles unika
högt kär Mamma!
14.
oss samtliga liksom känt Dig samt vet hur ni var
Önskar sålunda för att ni bland oss fanns kvar
dock för tillfället då ni gått dit oss varenda skall gå
tillsammans lycka oss minns allt detta fina ändå
15. avsomna inom skuggan från natten
Sov inom norrskenets prakt
Sov tyst kring kulle samt vatten
samt månsken står vid vakt
detta enda oss hör existerar vinden
likt viskar sov sålunda gott
16.
avsked, för tillfället äger ni kämpat ut
samt nedlagt vandringsstaven
en strävsamt liv besitter nått sitt slut
tillsammans med frid samt ro inom graven
17. SISTA RESAN från Valdemar Dahlquist
Jag äger köpt min biljett
samt står vid perrongen.
en underligt tåg… detta existerar sista gången.
Jag reser, dock vet ej vart alternativt hur
jag frågade angående detta fanns retur
då log denne inom luckan samt stack ut sin näsa
samt sa, för att detta fanns lätt resa.
således ofantligt ENKEL.
sålunda går jag in inom min sovkupé.
Tänk, något bagage äger jag ej mé.
Allt verkar därför underligt –
på denna plats existerar konduktören
dock denne små frukter från växter ej uniform
tillsammans med knappar samt snören.
denne små frukter från växter vid ett lie – jag vet denne existerar DÖDEN.
han likt vet slutet vid människors öden.
Märkvärdigt för att jag ej existerar rädd
jag ligger således stilla inom min bädd.
han ler således vänligt, han klipper biljetten
på grund av sista resan mot himmelska rätten,
han mumlar faderligt: ”Det blir ej värre.
Sov gott samt lugnt, jag skall uppväcka min herre.”
18.
detta går inga vägar tillbaka
mot ungdomens lyckliga land
dock minnena stråla samt vaka
samt tar oss förtroligt inom hand
19. möjligen existerar detta ursprunglig nära dagens slut
då tidens timglas rinner ut
Ja möjligen existerar detta då man får
ett aning ifall vart vägen går
möjligen existerar detta inledningsvis inom kvällens ro
Man anar för att detta går ett bro
ifrån världen, den man hör samt ser
Mot något större, något mer
20.
Tänk Er ej honom
såsom någon vilket givit sig av
Hans utflykt besitter bara börjat
oss lever flera liv
samt detta vid jorden existerar bara ett
Tänk Er för att denne vilar
ifrån sorger samt tårar
vid enstaka område fylld från värme samt trygghet
var man ej beräknar dagar alternativt år
Tänk Er hur han önskar för att ni visste
för att inget utom er sorg är kapabel dö
samt tänk Er honom levande inom hjärtat
vid dem denne vidrört
på grund av ingenting denne älskat
kunna någonsin vandra förlorat
samt denne fanns oändligt älskad!
21.
I den stora sorgens famn Lyrics: inom den stora sorgens famn / Finns små ögonblick från skratt / sålunda likt stjärnor tittar fram / Ut ur evighetens mörker / samt inom solens inledande strålar / Flyger.detta inledande steget existerar svårt för att ta
detta sista existerar tungt för att gå
varenda livets steg dessemellan
Tänker oss knappast på
Alf Henriksson
22. detta finns en slut vid varenda plåga
enstaka grabb vilket små frukter från växter mot rofylld hamn
en svar vid varenda livets fråga
ett kust såsom öppnar mjukt sin famn
23.
Allt existerar utmärkt. Döden betyder ingenting
Jag äger dragit mig åter mot en annat rum
Jag existerar jag samt ni existerar du.
Allt oss plats till varandra
detta existerar oss fortfarande
Nämn mig nära mitt vanliga namn
prata mot mig vid identisk enkla sätt
liksom ni brukade
Ändra ej tonfallet
Ta ej vid er någon sorgsen samt högtidlig min
Skratta såsom oss ständigt gjorde
åt dem skämt oss uppskattade tillsammans
Be: le, tänk vid mig
Låt mitt namn fortsätta
för att artikel ett sektion från er vardag
Låt detta uttalas inom vanlig ton
existensen existerar vad detta ständigt varit
detta går vidare inom ett helt obruten kontinuitet
Varför skulle jag försvinna ifrån era tankar
bara på grund av för att ni ej är kapabel titta mig?
Jag avvaktar bara vid er ett små tid
alldeles inom närheten
Allt existerar bra
Henry Scott, 1847-1918
24.
då sorgen kastar skugga
ovan glada anletsdrag
då bördan inte någonsin varit
tyngre än idag
Då existerar tröstens mening till litet
samt hjälpens grabb på grund av tunn
dock möjligen förmå vår tanke
ge kraft inom denna stund
25. oss miste dig, ni kommer inte någonsin åter
Vårt hjärta brister samt oss gråter
Tusen tårar senare
oss står nära din gravstens sida
detta känns skönt för att ni avslappnad lida
Även fast ni ej finns här
Kommer oss ständigt äga dig kär!
på grund av ständigt borta, dock inte någonsin glömd
inom våra hjärtan existerar ni gömd
26.
Vår period vid jorden försvinner
oändligt snabbt förbi,
dock lämnar efter sig
skimret från enstaka okänd melodi
27. Troget äger ni ständigt strävat
Tills ni ej kunde mer
Frid oss önskar idag Ditt hjärta
Frid liksom icke världen ger
28. ni finns inom vinden vilket smeker vår kind
ni finns inom solen liksom värmer vårt skinn
ni finns inom regnet vilket faller såsom tårar
ni finns ständigt hos oss
oss bör ständigt bära Dig inom våra hjärtan
samt ett solens tid bör oss minnas Dig
tillsammans lycka istället på grund av tårar
29.
Denna gnista bör slockna
Detta liv bör förgås
dock enstaka lindring inom hjärtat
existerar väl tanken ändå
för att inom släktled tillbaka
inom släktled framför
Just var gullvivan blommar
Finns detta tröst på grund av ett själ
Pugh Rogefeldt
30. Tänk dig för att ni står nära ett havsstrand ett vacker
ljummen kväll samt ser en vackert ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig som
förbereds på grund av avfärd.
Seglen hissas samt när
kvällsbrisen kommer fylls seglen samt båten glider ut
vid detta öppna havet. ni följer detta tillsammans med blicken när
den far ut mot solnedgången. Den blir mindre och
mindre samt mot slut försvinner den vilket ett små prick
nära horisonten. Då hör ni någon likt säger ”Nu har
denna lämnat oss”.
Lämnat oss på grund av vad? Detta för att hon
blivit allt mindre samt mot slut försvunnit existerar ju bara
såsom ni ser detta. inom själva verket existerar denna ju lika massiv och
fin såsom då denna nedsänkt nära stranden. Just då du
hör rösten likt säger för att denna lämnat oss finns det
möjligen någon vid enstaka ytterligare kust vilket ser henne
dyka upp nära horisonten.
Någon vilket avvaktar vid för att få
ta emot hon, just hon, då denna når sin nya
hamn
31. Stilla ni somnade in ifrån världen
Tårfyllda ögon följer vid färden
32. då sorgen kastar skugga
ovan glada anletsdrag
då bördan inte någonsin varit
tyngre än idag
Då tröstens mening på grund av litet
samt hjälpens grabb till tunn
dock möjligen förmå vår omtanke
ge kraft inom denna stund
33.
Jag får landa vid enstaka kust från ro
kust liksom byggts inom sekler
Jag, en ungar från stunden
Lyfts från evigheten ur sekunden
Tidlöshet rör nära min tramp samt sjunger
ni existerar hemma för tillfället likt fågeln inom sitt bo
34. Oväntat slocknade Din livsgnista
oss kom, ni sov inom avskedsskjorta, den fina vita
Våren kom, ingen delad lycka då knoppar brista
Istället står oss denna plats sorgsna tillsammans ett ros nära Din kista
samt måste Ditt vackra namn vid gravsten rista
Saknaden fullfölja ont, dagarna blir långa, gråa, trista
ingen från oss önskar våra anhöriga mista
Varför?
Meningen tillsammans med detta dem lärda tvista
ingen vet vilken ljus vilket existerar den sista
Därför spara allt detta fina inom Din minneslista
35. Då, då detta existerar vilket värst samt inget hjälper,
brister likt inom glädjerop trädets knoppar,
då, då ingen fruktan längre håller,
faller inom en glitter kvistens droppar,
minns ej för att dem skrämdes från detta nya,
minns ej för att dem ängslades på grund av färden
– känner ett kort tid sin största trygghet,
vilar inom den tillit likt skapar världen
36.
tackar till din ständigt sålunda hjälpsamma hand
sålunda snar mot hjälp därför ofta den hann
tackar på grund av dem tjänande stegen ni gick
tackar på grund av all ömhet oss såg inom din blick
ni ägde en hjärta således innerligt gott
oss tacka dig önskar på grund av allt vad oss fått
tackar samt avsked ifrån oss, dina kära
oss vet för att oss stod ditt hjärta sålunda nära
37.
ni gick sålunda stilla försvunnen då morgon grydde
Sitt sista stöt Ditt utmattad hjärta slog
ni gick mot ro samt Dina plågor flydde
Dom ni tillsammans med sådant tålamod fördrog
detta dröjer länge innan oss förstått
samt fattat helt för att ni på grund av ständigt gått
detta existerar liksom något skulle finnas kvar
Din röst, Din blick sålunda god samt klar
Ditt varma leende således ömt samt gott
enstaka foto från allt vilket inte någonsin förmå bli stoft
38.
Saknad från flera, dock maximalt från dem dina
Leva ni skall, uti minnenas led
Tyst existerar min välkomnande, den sista jag viska
Sov gott – vila inom frid!
39. Giv från din kraft sålunda får ni kraft
Giv från din älskade därför får ni kärlek
Giv från ditt liv därför får ni liv
Brita af Geijerstam
40.
samt då oss den sista striden
mot seger äger kämpat ut,
då möter oss våra kära
bland änglar hos Gud mot slut.
Då talas ej mer ifall för att skiljas,
då existerar oss på grund av ständigt ett,
samt evigt oss bor hos Herren
inom hemmet denne oss berett.
41. ett avskedsstund tillsammans med stilla gråt
då vänner måste skiljas åt
dock Gud ett förbättrad boning ger
var ingen gråt skall existera mer
42.
Fast Ni ej ser mej
sålunda existerar jag ständigt där,
någonstans runtom Er
inom universums stora sfär
på grund av jag färdas ovan ängar,
bärs upp från ett vind,
tittar mot Er samt flyger ner
samt ger ett kram vid Er kind
43. för att ta avsked existerar detta svåraste man gör
detta både inom lekamen, själ samt hjärta berör
för att leva kvar samt förstå existerar svårt
existensen känns orättvist samt hårt
dock själen går vidare samt mår bra
oss får komma minnas hur god ni var
inom tacksamt minne hos oss ni bör bo
oss unnar dig för tillfället vila inom ro…
44.
inte någonsin enstaka suck, inte någonsin enstaka klagan
ständigt förnöjd vid jorden ni gått
Tåligt ni dryckesställe Dina sjukdomsdagar
sålunda tillfreds vilket ni levat, sålunda tillfreds gick ni bort
45. Sov inom ro var björkar susar
Sov inom ro nära bergets rand
Sov inom ro var älven brusar
Vila tryggt inom skogens famn
46.
för att dö förmå ej existera farligt
då existensen bjuder vid ett hårdhänt strid
för att avsomna in, för att bäras varligt
är kapabel ej existera mer än stilla frid
47. detta kom enstaka ängel intill Din säng
för att följa Dig mot evighetens äng
denne ömt samt varsamt tog Din hand
samt löste jordelivets sista band
Din utmattad lekamen denne slöt inom famn
till resan mot Din sista hamn
48.
detta finns ingen berg därför tung
vilket sorgen jag känner
detta finns ingen ros sålunda vacker
såsom minnena från dig
49. Aftonens himlakropp lyser således blid
oss önskar Dig vila inom frid
50. för att skiljas existerar för att väckas inom livet
för att titta för att man levde likt inom enstaka dröm
för att inse för att allt detta man tog till givet
fanns flyktiga gåvor vid tidens ström
51.
Den människa såsom ger tillsammans att vara berusad eller övermättad händer,
sitt hjärtas guld, sin godhets rikedom
på grund av hon sig enstaka för alltid låga tänder,
vilket brinner genomskinlig inom minnets helgedom
52. tillsammans med hjärtat varmt samt tillsammans med hjärnan klar,
levde ni helt inom tiden.
ifall blott oss fick be ifall enstaka gåva ännu,
existerar detta för att bli äldre sålunda vackert vilket Du,
samt möta vårt öde därför värdigt,
då existensen levts färdigt.
53.
Lars Berghagens dikt Vintersömn vers 3:
sålunda somnar även jag
enstaka natt beneath snökristaller,
en bolster likt existerar vitt från snö,
således stilla flingor faller.
såsom ängens blommor somnar jag.
vilket värmer mig min sista dag
inom detta oss kallar livet?
54. Sakta liksom då flingor falla
ovan tyst samt frusen sjö
Gled ni försvunnen ifrån oss alla
mot enstaka himmelsk solig ö
var får existensen sin fullbordan
Blommor dofta, fåglar kvittra
solen går inte någonsin mera ner
Tag vår hälsning
55.
då man existerar utmattad från levnadsåren
samt handen, tanken ej orkar mer
då ögat dunkelt ser den sköna våren
samt foten ingen stadga mera ger
Då existerar detta skönt för att inom säkerhet ett fåtal domna
samt ifrån livets varenda mödor somna
56. Jag vet för att våren skall räcka
vid nytt från sin rikedom
samt runt angående din stuga väcka
mot existensen träd samt blom
Jag vet för att ni existerar oss nära
inom allt vilket oss ser samt hör,
ni lever bland dina kära
inom minnet vilket inte någonsin dör
57.
inom minnet finns ni kvar
plats samt ett en eget har
58. Någon kommer osedd
samt viskar mot mig bara
dock genast existerar jag fullt beredd
för att lämna allt samt fara
Någon kommer okänd
dock ändå vet jag vem
jag bryter upp
förväntansfull
på grund av resans samt målets skull
jag existerar ju likt en unge nu
såsom längtar samt önskar hem
Atle Burman
59.
existensen ger, samt existensen tar,
ljusa minnen lever kvar
60. Ack, existensen existerar enstaka växling samt döden oss når
från vår blir ett sommar, från vinter ett vår
Vår tro existerar likt friden, den öppnar ett dörr
samt var bortom tiden existerar intet liksom förr
61. oss sörjer Dig tillsammans med tårar,
Saknar Dig tillsammans värme,
Minns Dig tillsammans med glädje,
ni lever på grund av evigt!
62.
tillsammans fulla segel inom soluppgången
Min farkost glider mot fjärran land
var avvaktar vilan, var tonar sången
var somnar vågen nära vänlig strand
63. likt dagen existerar slut
Då solen gått ner
Din levnad existerar slut
ni finns ej mer
dock minnet skall leva
Hos dem ni höll av
dem liksom närmast samt kärast
inom existensen Dig var
samt klockarna ringa mot vila
64.
Blåklockor, blåklockor vagga inom vind
samt vågorna viska nära strand
Ljumma vindar smeker Din kind
detta denna plats existerar Ditt barndomsland
Forsen skummar trotsig samt vit
Talar dominerande tillsammans med glöd
Jag vet för att inom skymningen kommer ni dit
Fast man äger sagt oss för att ni existerar död
Då går eller reser ni försvunnen ovan hedar samt ljung
vilket frostnatten målat inom vitt
samt dimmorna buga likt inför ett kung
Ty sagornas rike fanns Ditt
65.
Jordens Gud, stjärnornas Herre,
kamrat tillsammans med blommor samt sparvar samt barn,
tackar på grund av dem lyckliga dagar vid jorden.
tackar på grund av allt liksom ni gav vår vän
Sv Ps 626:1
66. Ovan molnen
Norr ifall tomheten befinner sig vakuumet
dock väster angående allting ligger ingenting
Trots detta bor söder ifall andefattigheten
indignitetens invånare
såsom varenda dygn håller meningslösheten nära sig
Öster angående allt detta finns obetydligheten
var småaktigheten pratar nonsens
67.
ett gång fanns vår sommar
ett evighet lång
oss strövade inom soldagar
utan slut ett gång
oss sjönk inom gröna doftande
djup utan grund
samt kände ingen ängslan
till kvällningens stund
Karin Boye
68. mot blommor samt ljus besitter jag vandrat nu
ifrån sjukdom såsom gjort mig matt
Jag existerar lycklig till resan likt kom mot slut
Jag reser nog redan inom natt
Jag reser tillsammans fågeln såsom vingar har
Jag reser mot ett förbättrad värld
var ingen existerar sorgsen samt ingen existerar sjuk
Jag reser mot himmelens strand
Jag tackar till blommar, jag tackar på grund av ljus
dock existerar sorgsen till tårar jag ser
Jag känner mig lycklig likt fågeln inom skyn,
ingen plåga pinar mig mer
Jag existerar ej död, jag vilar blott
Min lekamen fanns sjuk samt svag
Jag bor idag hos Gud var uppe inom skyn
Jag bor ej inom någon grav
69.
Livets vandring från Ulf Oscarsson
således begränsad existerar livets promenad,
oss går en stycke varenda dag.
oss föds samt sätts vid livets tåg,
vår resas längd ej förelåg.
därför många önskar oss äga vid gång,
oss tror för att resan bör bli lång.
samt mitt inom existensen period oss ej har,
för att tänka vid angående period ännu finns kvar.
till allt existerar fyllt från slit samt stress,
ja läka existensen existerar liksom enstaka press.
oss tror för att oss bör lyckan finna,
samt därför många liksom möjligt hinna.
dock därvidlag oss varenda oss bedrar,
oss vet ju ej vilket vilket finns kvar.
ifall blott oss stannar upp enstaka stund samt ser,
vad existensen ändå inom sig egen oss ger.
Ta tidsperiod till existensen samt dig själv,
samt vila dig en tag nära livets älv.
detta fullfölja dig gott mot lekamen samt själ,
till existensen önskar dig bara väl.
Ja, därför kreditkort existerar livets promenad,
oss går en stycke varenda dag.
70.
Frusna tårar
Snöflingorna existerar frusna tårar
likt sakta faller ner ifrån himlen
Faller ner mot den vita marken
såsom existerar full från frusna tårar.
ett tår blänker inom mitt öga
Börjar sakta trilla nerför kinden
Fryser vid vägen ner
Blir mot enstaka snöflinga likt sakta
Dalar ner mot dem andra.
detta faller enstaka mot samt ännu en
ortnamn Hedman
71.
detta finns enstaka växtdel ljus såsom snö,
förmå ej vissna, förmå ej dö.
Dess namn känner ni nog igen,
trofast vänskap heter den.
72. ett enda sak existerar säker
samt detta existerar livets gång
för att allting vänder åter
samt allting börjar om
samt fastän våra röster
bör mattas samt förstummas
bör nya röster sjunga
bör nya röster sjunga
således segrar ej döden
Fast år äger sin gång
således stannar ej tiden
Den bara börjar om
på grund av sångerna ifall livet
liksom inte någonsin förmå förstummas
bör nya röster sjunga
bör nya röster sjunga
(text Mikael Wiehe)
73.
ett gång skall ni existera enstaka från dem
såsom levat på grund av länge sedan
Jorden skall minnas Dig
såsom den minnas gräset samt skogarna
detta multnande blad från träd såsom myllan minns
samt såsom bergen minns vindarna
Din frid skall artikel oändlig såsom havet
74. Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus
75.
en hjärta från godhet besitter slutat för att slå
numeriskt värde ögon såsom lyst äro slutna
numeriskt värde flitiga sker besitter lagt sig mot ro
således vilar detta vackra förflutna
inom minnenas heliga bo
76. vid andra sidan natten avvaktar dagen
Den inledande dagen inom en annat land
Jag går mot gryningen
likt fylls från löften från ordlös sång
samt morgon tar min hand
77.
ni går icke ensam
angående bland tusen stjärnor
någon enda ser vid Dig,
tro vid den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
ni går icke ensam
himlakroppen besitter tusen vänner,
samtliga vid Dig skåda,
skåda på grund av hennes skull
Lycklig ni existerar samt säll
sky Dig besitter ikväll
78.
Mitt bostad existerar var vid den andra stranden,
var livets timglas ej rinner ut.
samt ej mot avsked man räcker handen,
Ty himlens lycka tar inte någonsin slut.
79. mot blommor samt ljus äger jag vandrat nu
ifrån sjukdom såsom gjort mig matt
Jag existerar lycklig till resan likt kom mot slut
Jag reser nog redan inom natt
Jag reser tillsammans med fågeln likt vingar har
Jag reser mot bättre
var ingen existerar sorgsen samt ingen existerar sjuk
Jag reser mot himmelens strand
Jag tackar till blommor
Jag tackar på grund av ljus
dock existerar sorgsen till tårar jag ser
Jag känner mig lycklig såsom fågeln inom skyn
ingen plåga pinar mig mer
Jag existerar ej död
Jag vilar ju blott min kropp
likt fanns sjuk samt svag
Jag bor idag hos Gud däruppe inom skyn
Jag bor ej inom någon grav
80.
såsom ett ström vår period förrinner
vilket ett vision vårt liv försvinner
dock vid denna vansklighet
följer själens evighet
81. oss vet för att vinden skall susa
samt sky öppna sig blå,
för att mörka dagar samt ljusa
skall anlända samt gå.
oss vet för att ni egen besitter farit
dit våra blickar ej nå,
dock genom detta rika likt varit
ni följer oss ändå.
oss vet för att ni existerar oss nära
inom allt vad oss ser samt hör,
ni lever bland Dina kära
inom minnet såsom inte någonsin dör.
82.
sålunda tungt detta existerar för att skiljas
ifrån den man håller kär
dock varenda vackra minnen
oss ständigt tillsammans oss bär
Då kunna oss nästan känna
för att dem bredvid oss går
samt hjälper oss för att torka
ifrån kinden försvunnen vår tår
83. ett ängel flög förbi, mot himmelen således fri
dock denna lämnade sitt leende vid vår jord
84.
därför stilla detta blir då man lyssnar vid träden.
då fåglarna tystnar inom solnedgång.
därför stilla detta blir då man lyss mot sitt hjärta.
samt gläds åt allt detta vilket plats enstaka gång.
85. Livets timmar existerar korta
Slutets aning fjärran är
för att ni idag existerar borta
detta på grund av oss svårt att förstå är
86.
ett solens tid då jorden stod inom sommarskrud
detta kom ifrån sky en stilla bud
enstaka ängel tog därför ömt Din hand
på grund av sista resan mot en förbättrad land
87. Stilla sig natten breder
sluter Dig inom sin ro
Små vingade vänner Dig leder
mot rymdens skälvande bro
ni existerar bortom den jordiska striden
ni ändat Din vandring lång
inom skiraste sommartiden
tillsammans grönska samt fågelsång
88.
ifrån höga skyn hörs fågelsången
ovan vattnets spegel såg jag solnedgången
avsked vackra värld
89. denna plats existerar mörkret, var existerar Ljuset
på denna plats existerar sorgen, var existerar Glädjen
på denna plats existerar döden, var existerar Livet
Bo Setterlind
90. plats finns detta bostad dit sorgen icke hunnit?
fanns finns den kind var tårar icke runnit?
detta existerar vår lott för att äga samt för att mista,
titta banden knytas samt titta banden brista.
91.
att sova lätt eller halvslumra gott ni kära
ocean tackar på grund av allt ni gjort
oss skall inom hjärtat bära
Ditt minne ljust samt stort
92. idag vilar vind
för tillfället slumrar mörka vatten
för tillfället falnar glöd
idag faller dygn mot ro
idag stillnar tid
idag saktar existensen stegen
för tillfället stiger dröm
för tillfället tystnar fält samt skog
93.
nära evighetens brunnar
står livets växt inom blom,
var Gud dem sina unnar
sin kärleks rikedom.
samt honom skall dem prisa
inom varenda helgons kör
tillsammans livets höga visa,
tillsammans med låt vilket inte någonsin dör
94. enstaka gång existerar den allra sista gången
detta sista steget nerför trappan
Lampan vilket släcks
ingen säger: för tillfället plats detta sista gången
enstaka gång existerar detta sista termen viskat
detta sista brevet skrivet samt postat
Nyckeln vrids sista gången om
ni vet ej då samt önskar ej veta
dock glädjen besitter ständigt en sista leende
Någonstans dröjer detta kvar
Någon förvarar detta djupt inom sin saknad
95.
Jag önskar landa vid ett kust från ro
Stiga liksom inom andakt inom den varma sanden
vandra tillsammans bara fötter upp ifrån stranden
Genom växttäcke likt smeker mig samt viskar
ni existerar hemma för tillfället likt fågeln inom sitt bo
Kviberg
96. samt glädjen flög.
samt lyckan for.
samt sorgen kom istället.
samt kvällstid skrynklade sitt flor
kring torpet beneath fjället.
dock ljust inom mörkret ljöd enstaka psalm
angående prövningar vid jorden.
samt natten gick.
samt dagen drog tillsammans värme ovan fjällen.
97.
Jag ser för att ni existerar trött,
dock jag är kapabel ej vandra samtliga stegen till dig.
ni måste vandra dem själv,
dock jag önskar vandra dem tillsammans dig.
Jag önskar vandra dem tillsammans med dig.
Jag ser för att ni äger ont,
dock jag är kapabel ej ledsen dina tårar till dig.
ni måste sörja dem själv,
dock jag önskar gråta tillsammans med dig.
Jag önskar sörja tillsammans dig.
Jag ser för att ni önskar ge upp,
dock jag kunna ej leva existensen åt dig.
ni måste leva detta själv,
dock jag kunna leva tillsammans med dig.
Jag önskar leva tillsammans dig.
Jag ser för att ni existerar rädd,
dock jag är kapabel ej vandra inom döden på grund av dig.
ni måste smaka den själv,
dock jag fullfölja död mot liv på grund av dig.
Jag fullfölja död mot liv till dig.
Jag äger gjort död mot liv på grund av dig.
98.
sålunda går ni ovan floden
mot detta ljusa vackra land
var dem kära liksom gått före
står samt avvaktar Dig vid strand
idag finns ej någon smärta
Din plåga lämnat har
dock saknad inom våra hjärtan
på grund av ständigt lever kvar.
99. Ge mig handen, min kompis, då detta mörknar
jag behöver därför väl enstaka hand
samt låt ljusa samt rofyllda tankar
producera drömmar oss ger varann.
Låt värmen ifrån den likt finns mot till dig
tända stjärnor nära himmelens rand.
Ge mig handen, min kompis, då detta mörknar
jag behöver således väl ett hand.
Varma funderingar samt sker såsom tröstar
existerar vilket stjärna ovan frusen jord
samt den att vara nära något oss äger mot varandra
ger långt mera än tusen ord.
Låt värmen ifrån den liksom finns mot på grund av dig
tända stjärnor nära himmelens rand.
Ge mig handen, min kamrat, då detta mörknar
jag behöver således väl ett hand.
100.
ett tröst på grund av den likt lämnats kvar
existerar hoppet liksom ens hjärta har,
trots tårarna man gråter.
till himlens eget löfte är
för att älskar man varandra här
sålunda träffas man ett gång åter.
101. då Döden skördar inom glädjens tid
blir människors hjärtan sålunda tunga.
Klockorna ringa mot för alltid frid
samt sorgsna sånger oss sjunga.
dock, liksom blommor ifrån lågland samt lid
dem kära nog utbildning vakna
för att fröjdas samt leva inom för alltid tid
fastän oss sörja samt sakna
102.
Jag söker ett vind
liksom små frukter från växter mig
ovan ocean samt strand
Jag söker enstaka ton
vilket djupnar
nära horisontens rand
Jag söker ett famn
likt till mig
mot en fjärran samt avlägset land
103. således litet en människas hjärta är
ej större än enstaka fågel
rymmer ändå kurera världen
samt tomma rymder
större än bota världen
ändlösa tomma rymdskogar
från tystnad sång
104.
Döden existerar ingenting.
Jag besitter bara gått in inom rummet bredvid.
Jag existerar Jag samt ni existerar Du.
oss står ännu på grund av detsamma
inom varandras liv.
Nämn mig tillsammans mitt gamla invanda namn.
prata tillsammans mig vid identisk otvungna sätt
vilket förut – ändra ej tonläge,
låt ej ytterligare högtidlig alternativt vemodig.
Skratta åt skämten
oss brukade skratta åt tillsammans.
Gläds samt le tillsammans med mig,
tänk vid mig samt be på grund av mig.
ej behöver jag försvinna ur ditt hjärta
bara till för att ni ej längre är kapabel titta mig.
Jag avvaktar bara vid dig, snart, alldeles nära,
bara runt hörnet.
Tro mig.
Canon Nery Scott
105. då mammorna blev till
plats tanken ganska klar
enstaka mor besitter nåt inom sig
likt ingen ytterligare har
denna ger från sin kärlek
samt utför allt till för att förstå.
106. Jag drömmer jag går eller reser inom skogsområde samt mark
Jag drömmer jag åter existerar frisk samt stark
Jag önskar ej vakna ur drömmen således skön
för att evigt erhålla vila, detta existerar min bön
107.
oss binder ett bukett från minnen,
enstaka fin från rosor full.
oss plocka bara dom bästa
samt knyter samman tillsammans med trådar från guld.
oss binder ett bukett från minnen,
ifrån hemmet samt soliga dar.
oss tar ej tillsammans med några törnen,
från dem nog jorden har.
108. på denna plats nära livets sista gräns
lämnar oss enstaka älskad vän.
Följer spåren mot enstaka grav
samt tackar på grund av vilket vännen gav.
tackar till varm samt öppen blick;
allt oss minns ifrån kalenderår vilket gick!
tackar på grund av vännens levnadsglöd,
till existensen bortom sorg samt död.
på baksidan mörk samt reglad grav
finns en ljus, en bostad, ett stad.
var bland fåglar, blom samt blad
går vännen vår samt sjunger glad.
Fride Gustavsson
109.
mot ett ort jag existerar vid vandring,
synden var existerar utanför.
Livets träd står var inom blomning,
var liksom rosor inte någonsin dör.
var skall rosor inte någonsin falna,
ingen frostnatt dem förstör.
mot ett ort jag existerar vid vandring,
dit var rosor inte någonsin dör.
Svårigheter på denna plats oss möta.
Satans snaror på denna plats förför.
Inga frestelser inom staden,
var såsom rosor inte någonsin dör.
var skall rosor inte någonsin falna,
ingen frostnatt dem förstör.
mot enstaka tätort jag existerar vid vandring,
dit var rosor inte någonsin dör.
Nära, kära existerar hos Jesus,
skaror sjunger idag inom kör.
avvaktar vid för att jag skall komma,
dit var rosor inte någonsin dör.
var skall rosor inte någonsin falna,
ingen frostnatt dem förstör.
mot enstaka ort jag existerar vid vandring,
dit var rosor inte någonsin dör.
110.
Tänk angående allt likt händer
tecknas ner inom hjärtans bo
liksom enstaka väv utav legender
såsom ett foto från vår historia
angående allt oss drömmer, allt oss glömmer,
allt liksom oss inom hjärtat gömmer
Gick för att läsas såsom enstaka saga,
då skulle oss förstå
111. detta susar sålunda sakta ett sorgesång
bland träden inom skogen ni gått mången gång
detta viskar således tyst inom aftonens tid
Sov gott samt vila inom frid
112.
enstaka människa existerar försvinnande liten
inom universum,
dock då ett speciell människa går bort
blir en universum från tomhet kvar
113. detta existerar någon liksom sjunger till mig
då solen sjunka inom väst.
detta existerar någon liksom nynnar således sakta
dem visor jag älskat mest.
114.
ni tyckte sommartiden underbar var
samt njöt från solen samt värme underbar
dock för tillfället då vintervindens susning ljöd
Kom skördemannen samt Dig tillsammans med sig bjöd
Ditt utmattad skalle fick ni lägga ner
Dig ingen kall luft, ingen smärta plågar mer
115.
Nu grönskar detta inom dalens famn, idag doftar fält samt lid.inom sorgen finns glädjen på grund av allt vilket ni gav
från älskade samt vård mot den ni höll av
Redo för att hjälpa, lycklig inom Ditt sinne
existerar ni oss varenda inom älskade minne
116. säga ej för att ingenting blir kvar
från den vackraste insektsart existensen gav
säga ej för att vingarnas färg bleknar bort
samt försvinner inom vinden liksom stoft, liksom stoft
angående fjärilens lekamen måste gömmas inom grav
existerar ändå den något som orsakar yrsel eller svimning flykten kvar.
Bo Setterlind
117.
Inga stora gester
Inga överdrivna ord
dock detta ni varsamt strödde
blommor vackert vid vår jord
118. ej kunna väl den blomma
förvandlas mot stoft
vilket från sky besitter fått
både färg samt doft
dock möjligen ändå
för att detta någonstans finns
ett älskade liksom allt kunna förklara:
för att den såsom äger gjort
den blomman ett gång
för tillfället önskar äga den tillbaka.
Atle Burman
119.
ni äger endast gått inom förväg
mot en många förbättrad land
mot en nation var död samt smärta
inte någonsin mera såra kan
var blott Jesu älskade råder
samt ni evigt hemma är
120. Livets promenad
sålunda kreditkort existerar livets promenad,
oss går en stycke varenda dag.
oss föds samt sätts vid livets tåg,
Vår resas längd ej förelåg.
sålunda många önskar oss äga vid gång,
oss tror för att resan bör bli lång.
samt mitt inom existensen tidsperiod oss ej har,
för att tänka vid angående period ännu finns kvar.
på grund av allt existerar fyllt från slit samt stress,
Ja läka existensen existerar liksom ett press.
oss tror för att oss bör lyckan finna,
samt således många liksom möjligt hinna.
dock därvidlag oss varenda oss bedrar,
oss vet ju ej vad vilket finns kvar.
ifall blott oss stannar upp ett stund samt ser,
vilket existensen ändå inom sig egen oss ger.
Ta tidsperiod på grund av existensen samt dig själv,
samt vila dig en tag nära livets älv.
detta utför dig gott mot lekamen samt själ,
på grund av existensen önskar dig bara väl.
Ja, sålunda kreditkort existerar livets promenad,
oss går en stycke varenda dag.
Skriven från Ulf Oscarsson, Nordanås
121.
tillsammans fulla segel inom solnedgång
Min farkost glider mot fjärran land
var avvaktar vilan, var tonar sången
var somnar vågen, nära vänlig strand
122. Må vägen anlända Dig mot mötes.
Må ni ständigt äga medvind.
Må solen värma Ditt ansikte.
Må regnet falla mjukt ovan Dina ängar.
Tills oss träffas igen,
tills oss träffas igen.
Må Gud hålla Dig inom sin hand.
123.
detta finns ständigt en leende för att minnas,
likt enstaka månskära vid natthimlen
124. då höstlöven fallit samt mot vintern oss går
tillsammans med saknad samt sorg oss står nära Din bår
oss anade ej för att oss Dig skulle mista
för att sommaren vilket gått skulle bli den sista
125. Slumrande stilla kyrkogård
inom min barndoms nejder
Låt mig hägnas inom din vård
efter livets fröjder
126.
ni kommen existerar från ljus enstaka gång
mot ljuset går ni åter
ni går mot den liksom existensen är
samt evigt Dig inom älskade bär
samt evigt leva låter
127. inom skogarnas sus
bland fåglarnas sång
därför önskar jag finna
Min firmament ett gång
då jag mot existensen säger
Farväl
128.
likt ljusen sakta brinna
inom sina stakar ner
sålunda slutar våra dagar,
oss äger dem icke mer.
ni existerar inom våra tankar
oss vet, vad än vilket sker
Ditt hjärtas frid ej störes
från världens bekymmer mer
129. Lyckliga år äger svunnit,
smärtans tid likaså.
Sorgen för tillfället fyller år vårt hjärta,
dock lyckliga minnen består
130.
Minnet bör vårda vilket existensen ägde
Saknaden visa vad existensen tog
131. detta skall gro ett vår från vita små blom
vid den tysta samt fridfulla grav
samt färgglad växtdel inom ändlös rikedom
på grund av all den älskade samt vård ni gav
132. Jubla månde himmelens änglar
ovan för att äga fått Dig liksom sällskap.
oss på denna plats vid jorden kommer däremot
för att erhålla enstaka tråkigare tillvaro
133.
detta sägs för att detta regnade,
den dagen då ni föddes.
detta fanns Gud vilket grät
på grund av för att denne ägde tappat bort eller missat sin finaste ängel.
detta sägs för att solen sken
då ni gick ifrån oss.
detta fanns Gud
vilket fick tillbaks sin finaste ängel
134. liksom dagen existerar slut då solen gått ner
Din levnad existerar slut, ni finns ej mer
dock minnet skall leva hos dem ni höll av
dem vilket närmast samt kärast inom existensen Dig var
135.
Livets korthet, tiden rinner
ni existerar borta, oss finns kvar
Sorgen viskar, minns detta vackra
Ja, oss minns Dig liksom ni var
136. oss står på denna plats tillsammans med gråt samt tillsammans med saknad
Spill inga tårar, sa ni, då jag dör
detta existerar inget för att ledsen för
inom minnet lever jag ju kvar
ingen kunna dö såsom levat har
Tänk Er, liksom angående jag tog ett promenad
oss ses igen, ej idag, dock ifall en tag
137.
Stjärnor börjar lysa samt förbrinner
Världar kommer samt far
Släktled föds samt försvinner
Tiden, den står kvar
138. såsom leendet bytes inom skälvande tår
sålunda växlar vårt liv några jordiska år
Ibland leker tanken inom solljuset fri
Ibland kommer nattsvarta skuggor förbi
Då slutar ett myt, då somnar ett vind
samt allt blir sålunda stilla liksom tårar mot kind.
139.
detta sägs för att döden existerar enstaka duva,
likt vårdar ifall vår själ.
en milt samt evigt väsen
likt bara önskar oss väl.
liksom lyfter oss mot ljuset
då dagen går mot slut
samt lägger oss bland rosor
var oss får vila ut.
därför gärna oss önskar
för att ni får vila så.
140. Glädjen samt skrattet
hos Dig skall jag minnas
Mina funderingar hos Dig
skall till evigt finnas
Sorgen samt saknaden
kunna ej sägas tillsammans med ord
Vila inom frid
då ni idag lämnat denna jord.
141.
vilket fågelen nära ljusan dygn sig gläder
således lycklig inom ljusets rike jag inträder
142. Lär mig, ni träd för att vissna glad
enstaka gång likt höstens gula blad
enstaka förbättrad vår snart blommar
Då ljuvligt grönt mitt träd skall stå
samt sina djupa rötter slå
inom evighetens sommar.
143.
liksom leendet bytes inom skälvande tår
därför växlar vårt liv några jordiska år
Ibland leker tanken inom solljuset fri
Ibland kommer nattsvarta skuggor förbi
Då slutar enstaka fabel, då somnar enstaka vind
samt allt blir därför stilla såsom tårar vid kind.
144. Tungt samt kallt
då dagen känns tung
samt existensen känns kallt
existerar detta svårt för att se
enstaka fras tillsammans med allt
därför ensamt detta är
för att bära enstaka sorg
dock bördan är kapabel lätta
tillsammans med andras försorg
på grund av idéer förmå värma
samt mening utföra gott
enstaka blick är kapabel berätta
för att någon förstått
sålunda känn för att ni har
en stöd på denna plats inom oss
till Ni bör veta
oss tänker vid Er.
145.
varenda djup sorg
besitter förlorad lycka mot föremål.
Tappa ej försvunnen denna riktning.
Låt ej sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen existerar den djupaste ära glädjen förmå få.
Harry Martinsson
146. idag vaggar sunnanvinden Dina plågor
mot lätta skyar blir Din vision mot slut
samt varenda smärta vaggas ömt från vågor
då dagen gått samt vinden vilar ut
147.
Jag vet för att kroppen måste dö
samt sås inom jorden såsom en frö
dock gömd inom mörker, jord samt grus
går vägen mot Guds eget hus
Jag vaknar inom en evigt ljus.
148. sova lätt sålunda tyst ifrån solen samt vår
sova lätt stilla ifrån smärtans tår
Ljuv existerar vilan inom ljus samt frid
Fjärran borta ifrån livets strid.
149. Den mätta dagen, den existerar inte någonsin störst.
Den bästa dagen existerar enstaka dygn från törst.
150. Nog finns detta uppgift samt fras inom vår färd –
dock detta existerar vägen, såsom existerar mödan värd.
detta bästa målet existerar ett nattlång rast,
var elden börjar lysa samt brödet bryts inom hast.
vid ställen var man sover blott enstaka gång,
blir sömnen trygg samt drömmen full från sång.
Bryt upp, bryt upp!
Den nya dagen gryr.
Oändligt existerar vårt stora äventyr.
Karin Boye
151. ett pojke skrev meddelande mot Gud:
”Om oss lever efter för att oss besitter dött,
varför måste oss då dö?
152. Åt arbetets lycka ni vigde Din tid
inom orubblig vård angående släkt samt vänner
Må Ditt goda hjärta erhålla vila inom frid
massiv saknad oss samtliga för tillfället känner.
153.
Tårar falla, ödmjukt sakta,
inom dem spår ni lämnat kvar
154. mot låns besitter jag hemmet samt pengar
därför även min gamla bil.
mot låns besitter jag sommarens ängar
samt bären mot kylskåskall fil.
Kamrater mot låns samt vänner
samt mot låns mina egna barn.
mot låns äger jag flera jag känner
likt nyanser från livets garn.
mot låns äger jag språkets glosor
en lån existerar min sann eller genuin hälft.
mot låns existerar smörblom samt rosor
mot låns äger jag existensen självt.
155.
därför borde stoftet vila nära enstaka stilla sjö.
vid stranden samt tillsammans med bergen runtomkring.
enstaka vacker toner ifrån evighetens värld.
Guds änglar spegla sig inom vattnet där
156. Avskedets stund på grund av ständigt äger kommit
Solen äger sänkt sina strålar inom frid
Tyst existerar den välkomnande den sista oss bringar
tackar på grund av allt samt vila inom frid
157.
Gråt ej nära min grav, låt ögat existera torrt.
Jag finns ej var – dock äger ej gått bort.
Jag finns inom tusen vindars röst.
inom ljummet nederbörd då detta blir höst.
Jag finns inom gnistrande nyfallen snö.
inom solens ljus ovan spegelblank sjö.
då ni vaknar från gryningens glitter
existerar detta mej ni hör inom fåglars kvitter.
Jag finns inom morgonens stilla sus.
inom nattens tindrande stjärneljus.
sålunda gråt ej nära min grav, ej på grund av mig.
Jag finns ej var – jag finns hos dig.
Mary E Fry
158.
detta finns ett port såsom öppnas tyst
samt stängs utan dån,
samt samtliga vägar leder dit
dock ingen därifrån
varenda frågar vart, varthän
dock ingen svaret vet,
Ty svaret vid frågan existerar portens hemlighet.
159. Slut Dina ögon samt sov
Glöm livets täckta av is vind
vision för att Ditt liv plats enstaka sommardag
tillsammans stjärna ovan glittrande hav
160.
plats ej skrämd. detta finns en hemligt tecken,
en namn liksom skyddar Dig idag då ni går.
Din ensamhet äger stränder in mot ljuset.
plats ej skrämd. inom sanden finns detta spår.
161. Solens röda segel
får oss bara låna mot båten
enstaka solens tid – enstaka enda solens tid –
angående våren.
detta måste återlämnas
enstaka natt inom solnedgången.
då färden existerar slut
angående hösten.
162.
detta gick ett äldre odalman
samt sjöng vid åkerjorden.
denne dryckesställe ett frökorg inom sin hand
samt strödde mellan orden
till livets start samt livets slut
Sin nya fröskörd ut.
han gick ifrån soluppgång mot soluppgång.
detta fanns den sista dagens morgon.
Jag stod såsom harens unge då denne kom.
Hur ångestfull jag var
Inför hans vackra sång.
Då tog denne mig samt satte mig inom korgen
samt då jag somnat började denne gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
163.
Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
Famna mig varligt ett små stund.
Gråt en grand – på grund av sålunda trista fakta.
titta mig tillsammans med ömhet vila enstaka blund.
vandra ej ifrån mig. – ni önskar ju stanna,
Stanna tills egen jag måste gå.
Lägg din älskad grabb vid min panna.
Än ett små stund existerar oss två.
164. Jag skall vandra genom tysta skyar
Genom ocean från stjärnors ljus
Jag skall vandra inom vita nätter
Tills jag funnit min faders hus.
Jag skall klappa sakta vid porten
var likt ingen mer går ut
samt jag skall sjunga från glädje
vilket jag inte någonsin sjöng förut.
165.
oss kunna ej utföra stora domstol vid jorden,
oss förmå bara utföra små domstol tillsammans massiv kärlek
Moder Teresa
166. detta finns en bostad långt bortom sorgens hemland
vilket på denna plats oss tror skall var bli uppenbart
samt den såsom på denna plats stått ut inom mörka dagar
Skall lyftas upp inom ljus liksom strålar klart.
167.
idag vilar en hjärta, inom ljuset samt friden
dem problem att diskutera vilket tystnat äger fått sina svar
samt nödens samt ångestens tidsperiod existerar förliden
på grund av själen, såsom lyser inom Herrens förvar.
168. idag existerar existensen gömt hos Gud
Åt honom oss lämnar allt
Hoppet existerar tänt inom tyngsta sorg
ingen existerar glömd från Gud.
169.
Begråt mig ej, för tillfället existerar jag lycklig vorden
Min plåga slutad samt min ande fri
Jag lämnar er jag älskat maximalt vid jorden
till för att hos Gud än mera lycklig bli.
170. sålunda små område enstaka människa tar vid jorden,
Mindre än en träd inom skogen
därför stort tomrum denna lämnar efter sig
ett hel planet förmå ej fyllning det.
171.
Sov inom ro var björkar susa
Sov inom ro var tallar stå
Sov inom ro var solen sålunda fager
Blickar ner ifrån sky blå.
172. detta brister ett sträng denna plats nere
var uppe den stämmes klar
samt genom tidlösa åldrar
Klingar den underbar.
173. detta finns människor
likt kommer in inom våra liv
samt lämnar detta igen
detta finns även människor
vilket stannar enstaka stund
samt lämnar fotspår inom våra hjärtan.
174.
detta finns ej mörker vilket ej morgon når
detta finns ej död liksom ej mot liv uppstår.
Z Topelius
175. detta liv existerar icke längst bort vilket längst bort äger varat
Den levat längst bort liksom fyllde existensen bäst
Den existerar ej rikast vilken maximalt besitter sparat
Nej, den existerar rikast såsom besitter givit mest.
176.
Döden existerar icke detta sista
Döden existerar blott livets port
Skalet skall kring fröet brista
existensen växa rikt samt stort.
177. Ej vännen glömmes tillsammans dem sista stegen
denne står bland oss, densamme likt denne var
samt inom den krets, vilket fordom fanns hans egen
Hans handslags värme dröjer länge kvar.
178. plats skrämd ifall existensen, detta skall glädja Dig
plats skrämd angående ljuset, detta skall leda Dig
plats skrämd ifall mörkret, detta skall skydda Dig
fanns skrämd angående slutet, detta skall rädda Dig!
Bo Setterlind
179.
ett gång blir allting stilla, ett gång får allting ro
Ej något skall förvilla min själ vid kvällens bro
Ej skall jag titta tillbaka, ej heller vidare än
Allt minne existerar samt vaka, samt liv samt död min vän.
Pär Lagerkvist
180.
Låt kärleken slå rötter Lyrics: Jag vet för att ni tvivlar vid din verklighet / Efter all förlorad identitet / dock vilket en växt likt blommar / vid ett asfaltsgård / önskar jag krypa fram då detta är.Gud märker då stegen blir tunga
samt utmattad dem älskades drag
han varsnar då krafterna svika
samt hjärtat träffar mattare slag
Då öppnar han kärleksfullt famnen
samt låter dem avsomna inom frid.
181. Herre, ni likt gav oss livet,
Ljusets gåva ni oss gav
Oss en evigt bostad existerar givet,
Icke blott enstaka jordisk grav.
182.
på denna plats önskar jag vila ifrån storm samt strid,
Vila tills dagen bräcker,
sova lätt inom ro mot Herrens tid,
Vila tills han mig väcker.
183. Jag skall vandra genom tysta skyar
Genom ocean från stjärnors ljus
samt vandra inom vita nätter
Tills jag funnit min Faders hus
Jag skall klappa således sakta vid porten
var ingen mer går ut
samt jag skall sjunga från glädje
vilket jag inte någonsin sjöng förut.
Dan Andersson
184.
Jag skall vila, dock ej evigt
Snart ett underbar ljus skall gry
Då förlossaren mig väcker
mot ett morgon, evigt ny.
185. Jag vet, för att bortom detta jag dunkelt anar
Finns nya domstol, mer sällsamt underbara
Än dem jag höll förundrad inom min hand.
Pär Lagerkvist
186. Oroas ej. Räds ej inom uppbrottstimman
enstaka vänlig grabb lugnt ordnar som tillhör båten segel
såsom till Dig försvunnen ifrån kvällens nation mot dagens.
vandra utan ängslan ner inom strandens tystnad
Den mjuka stigen genom skymningsgräset.
Pär Lagerkvist
187.
således går eller reser våra kära
Genom evighetens dörr
samt ingenting vid jorden
förmå mera bli likt förr.
dock tacksamhet skall följa dig
likt stjärnor uti rymd.
Visst unnar oss Dig vila
Fast blick från tår existerar skymd.
188. Minnet lever, detta förmå ej jordas
detta förmå ej gömmas bland stoft samt grus
Nej, detta skall leva inom fågelsånger,
inom blomsterdoft samt inom vindens sus.
189.
Sådan existerar döden
Den kommer fågelvägen.
samt oss förstår för att oss äger inget val.
oss måste ta emot den
likt man tar emot enstaka ängel.
såsom plötsligt landar inom vår tåredal.
oss måste ta emot ett sägen.
samt tro tillsammans identisk tro liksom barnet har.
Sådan existerar döden.
oss önskar välja,
– dock ägde inget val.
190.
Verser.Jag äger sett enstaka fräsch himlakropp vid himlen,
Den lyser tillsammans skimrande glans.
Den önskar yttra för att ni besitter flyttat
mot en nation någon annanstans.
Den berättar för att Din stund vid jorden,
fanns bestämd långt innan ni fanns
dock för att oss enstaka ljus skall mötas igen,
inom en nation någon annanstans.
191.
således tappert ni kämpat
ni borde äga vunnit
dock döden plats starkast
idag friden ni funnit.
ni demonstrerat Dig lycklig inför vänner samt kära
oss minns ej Dig aldrig
ni stod oss sålunda nära
ni somnade in då resan plats slut
ifrån allt såsom Dig plågat
ni för tillfället vilar ut
192. Tiden helar samtliga sår
existerar tomma mening ni ej förstår
Ni mist någon kär vid jorden
Då klingar dem således falskt dem orden.
dock ett dygn skall solen lysa
enstaka ljus skall hjärtat undvika frysa
Försonat tillsammans med allt ni ej förstått
Inser ni plötsligt vad många ni fått
Ty en lån existerar ju existensen från älskade givet
Hur existensen än handskas tillsammans med människoöden
Slätas dragen ut inom döden.
193.
Allt vilket ni lidit oss nog ej förstått.
oss stod nära Din blad sålunda hjälplösa blott.
oss ville sålunda gärna behålla Dig kvar
dock Din stund vid jorden fullbordad var.
194. för att jobba hårt besitter varit Din lott
älskad, sov idag således gott.
Allt vilket ni lidit oss ej förstått
oss stod nära Din blad sålunda hjälplösa blott
oss ville sålunda gärna behålla Dig kvar
dock Ditt livsverk vid jorden fullbordat var.
195.
för att dö existerar ej liksom ni tror ibland
för att liksom enstaka vrakdel spolas upp vid land.
för att dö existerar något mer: för att efter fullgjord färd
Förunnas för att titta in inom nästa värld.
Bo Setterlind
196. för att dö existerar seger ej nederlag
detta lyser ovan bergen, kväll äger blivit dag.
Sörj ej den likt äntligen blivit fri
samt frukta inget, ty Gud existerar nära liv.
Bo Setterlind
197.
Bred dina vida vingar,
o Jesus, ovan mig,
samt låt mig stilla vila
inom ve samt väl hos dig.
Bliv ni min ro, min starkhet,
min visdom samt mitt råd,
samt låt mig varenda dagar
ett fåtal leva från din nåd.
Förlåt mig samtliga synder
samt numeriskt värde mig inom ditt blod.
Giv mig en heligt sinne,
enstaka vilja fräsch samt god.
Tag inom din vård samt hägnad
oss samtliga, stora, små,
samt låt inom frid oss åter
mot nattens vila gå.
Sv Ps 190
198.
Blott enstaka ljus en ögonblick inom sänder
Vilken tröst evad vilket kommer på.
Allt ju vilar inom min Faders händer
Skulle jag vilket unge väl ängslas då.
han vilket små frukter från växter till mig enstaka faders hjärta
Giver ju åt varenda nyfödd dag
Dess beskärda sektion från fröjd samt smärta
Möda, vila samt behag.
Sv Ps 249:1
199.
Den dagen jag går, till för att ej vända åter.
Jag önskar för att Ni minns mig, noggrann vilket jag var.
detta blir bara värre, mina kära, ifall Ni gråter
till inget kunna ändra detta öde oss har.
Den dagen Ni står denna plats samt möjligen mig saknar
Jag önskar för att Ni lever samt livslusten har
Min älskad, kära, jag önskar för att Ni vaknar
samt ”lever” dem dagar, den period, Ni äger kvar.
200.
detta finns en ocean såsom ingen ser
detta finns ett grav var ingen dör
detta finns enstaka stjärna såsom ej går ner
detta finns enstaka kust inom varenda själ.
detta finns ett planet såsom ej förgår
detta finns en skrivelse likt ingen läst
detta finns ett luftström vilket allt förstår
detta finns enstaka frihet utan sår.
Bo Setterlind
201.
Röda Ögon - existensen existerar Slut lyrics (Swedish) + English translation: Life fryst vatten over / Now you leave everything / Life fryst vatten over / Now inom disappear in high waves.Vårt liv existerar ett vindfläkt, enstaka fabel, ett dröm
enstaka droppe liksom faller inom tidernas ström.
Den skimrar inom regnbågens färg enstaka minut
Brister samt faller samt drömmen existerar slut.
202. ni går ej tillsammans med oss likt förut
då oss idag ljusen tänder.
Din väg, den tog helt plötsligt slut,
samt ni ej återvänder.
enstaka fin, mollstämd melodi
oss inom oss för tillfället hör.
ni plats omistlig, tycker vi,
– detta döden ej berör.
Alvin Nilsson
203.
detta finns en löfte ifrån ett äldre sägen
för att modersögat inte någonsin slocknar ut
detta kastar solig strålglans ovan vägen
samt följer oss mot livets slut.
204. detta finns inga mening på grund av den saknad oss känner
för att ni lämnat oss existerar således svårt för att förstå
Våra innersta reflektioner mot Dig oss sänder
ni finns inom minnet sålunda nära ändå.
205.
detta finns ingen berg således tung
såsom sorgen oss känner
detta finns ingen ros sålunda vacker
vilket minnena från Dig.
206. detta gungar sålunda fint då denne små frukter från växter Dig, mitt barn
denne går vid sålunda mjuka sandaler.
Hans mantel existerar vävd från detta lenaste garn.
Hans ledd existerar således kraftfull, Hans lukt sålunda ren.
han känner plats rötter samt fanns grop samt fanns sten.
samt han nynnar ett sång
vilket han gjorde ett gång
mot stjärnornas ljusa koraler.
Mitt små människor, ni existerar buren inom Skaparens famn
denne andas intill Dig således nära
denne håller omkring Dig
denne känner Ditt namn
denne gråter tillsammans med Dig, han ler då ni ler.
ni existerar inte någonsin isolerad samt oönskad mer
till ni hör Honom mot, Herren Jesus såsom vill
mot himmelens lycka Dig bära.
207.
detta går enstaka hymn ifrån markerna likt stått Dig nära
detta går en hjärtats tackar ifrån Dina kära.
detta finns sålunda flera spår inom skogen
Spår från fliten, gärningen samt handen
Jag tackar till allt liksom inom existensen ni skänkt
till älskade samt vård, allt vackert ni tänkt.
208.
detta kom enstaka solens tid ett stilla vind
likt smekte ömt Din utmattad kind
Liksom en ljus vilket blåstes ut
Din levnadsdag för tillfället nått sitt slut.
209. detta existerar något bortom bergen
bortom blommorna samt sången
detta existerar något på baksidan stjärnor
på baksidan varma hjärtat mitt.
höra (tyska) – något går samt viskar
går samt lockar mig samt beder.
Kom mot oss, ty denna jorden
den existerar icke riket ditt!
Dan Andersson
210.
detta existerar tidsperiod till ett utdragen resa
ett färd mot en annat land
en nation såsom finns inom vårt inre
osynligt samt utan band.
var existerar ljuset en sätt för att leva,
en prydnad existerar mörkret där,
samt detta största berget man äger för att bestiga
existerar för att lämna sin personlig värld.
detta existerar period på grund av ett utdragen resa
– till en träff tillsammans med han såsom är
Bo Setterlind
211.
Dagar
Vilken dygn existerar vacker
Vilken ljus existerar svår
Sortera samt ta ut dem
Minnen ifrån en år
Plocka dem tillsammans kärlek
Minns detta vackra
Minns detta svåra
Samla dem inom hjärtats dunkla vrår
Skydda dem ifrån tiden
Skydda dem ifrån år
212. detta existerar vackrast då detta skymmer
All den älskade sky rymmer
Ligger samlad inom en dunkelt ljus
ovan jorden, ovan markens hus
Allt existerar ömhet, allt existerar smekt från händer
Herren egen utplånar fjärran stränder
Allt existerar nära, allt existerar långt ifrån
Allt existerar självklart människan liksom lån.
Pär Lagerkvist
213.
Din verksamma solens tid äger nått sitt slut
Din ordnande grabb domnat
Aftonen kom ni kämpat ut
inom frid ni stilla somnat.
214. Ditt eviga bostad idag inom himmelen är
Ej smärta, ej sorg ni önskar hitta där.
215. Ditt hjärta vilket klappat sålunda varmt på grund av dem Dina
samt ögon liksom vakat samt strålat sålunda ömt
besitter stannat samt slocknat mot sorg på grund av oss alla
dock vad ni oss gjort skall inte någonsin bli glömt.
216.
ni bäddas inom hembygdens soliga famn
var inga oro skall trycka
nära barndomens kyrka ni hunnit inom hamn
var Dina kära Din höjd skall smycka
detta existerar barndomens tidsangivare likt ringa
samt frid existerar den välkomnande dem bringa.
217. ni går ifrån oss dock existerar ej borta
inom våra reflektioner ni lever kvar.
218.
ni kämpat sålunda tappert
Mot sjukdom såsom plats svår
ni såg detta likt plats vackert
samt längtade mot vår.
dock oss såsom stod Dig nära
Vår saknad existerar stor
ifrån varenda Dina kära
Vårt tackar samt sov inom ro.
219. ni lever inom minnet,
ni finns ständigt kvar där
oss minns ej Dig aldrig
ni fanns oss sålunda kär.
220.
ni lämnade existensen, oss pausade kvar
dock djupt inom vårt hjärta oss gömmer
en utrymme var ni bor, ty allt ni oss gav
oss inte någonsin, nej inte någonsin, detta glömmer.
221. ni somnade fridfullt samt stilla.
Ej sjukdom samt bekymmer idag mer fullfölja Dig illa.
Lugn existerar den vila såsom natten ger.
Skönt existerar för att känna till ni lider ej mer.
222.
ni somnade stilla då färden fanns slut
ifrån allt vilket ni lidit ni för tillfället vilar ut.
inom tacksamt minne hos oss ni skall bo
oss unnar Dig vila samt för alltid ro.
223. ni fanns sålunda god, ni plats sålunda glad
ni lämnar bara vackra minnen
således svår existerar ändå denna dag,
sålunda sorgsna våra sinnen.
dock tackar på grund av allt vad ni oss skänkt
oss vet ni vid oss ständigt tänkt.
224.
Ej finns enstaka sorg liksom känns därför svår
likt då ett älskad ifrån oss går.
dock sorgen mildras då man tänker
för att döden frihet ifrån plågor skänker.
225. enstaka bevingat djur sjunger varmt på grund av mig
Den flyger utanför.
existerar detta en litet svar ifrån Dig
för att själen inte någonsin dör.
Då blir detta enkel för att ta liksom tröst
för att lyssna mot min fågels röst.
226.
enstaka små solskensbön
Vide små blir därför grön
Solskensöga ser Dig
Solskensfamn Dig vaggar.
227. enstaka önskan ovan varenda besitter jag kvar
idag då ängen ligger smaragdgrön samt klar
idag då svalan utför sin snabba rond
högt ovan kullens vita blomsterstånd.
Idag då nyponbuskens späda blom
förvandlar gråa stenars fattigdom.
detta existerar för att jag må minnas vilket jag ser
då denna sommar ej lyser mer.
O, kunde nyponbuskens minsta ros
mot för alltid egendom min själ förtros.
O, dröjde svalan samt enstaka blomsterflock
beständigt på baksidan mina ögonlock.
Olof Lagercrantz
228.
en hjärta från godhet besitter slutat för att slå
Den eviga vilan besitter kommit
Oändlig existerar saknaden samt sorgen stor
Dock finns ett tröst, ni sover inom ro.
229. en strävsamt liv besitter slocknat ut
enstaka flitig grabb äger domnat
Din arbetsdag besitter nått sitt slut
Din kära stämma tystnat har
dock vackert står Ditt minne kvar.
230.
en tackar till allt ni oss besitter skänkt
på grund av oss ni strävat, vid oss ni tänkt.
Ditt varma hjärta, Ditt goda sinne
Hos oss skall leva inom tacksamt minne.
231. avsked susar träden kring stugan ni älskat
avsked bugar blommorna ni vårdat därför ömt
tackar kvittrar fågeln likt plats morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden.
Sov inom ro.
232. avsked susar träden kring stugan ni älskat.
avsked bugar skogen ni vandrat i.
tackar viskar fåglarna såsom plats morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden ifall vilan därför skön.
233. Herre Gud vilket detta existerar vackert
för att lyssna toner från ett salig ängels mun.
Herre Gud vad detta existerar ljuvligt
för att dö inom toner samt inom sång.
Stilla rinna o min själ inom floden
inom dunkla himmelska purpurfloden.
Stilla sjunk o min sälla ande
inom Gudafamnen den friska goda
Carl Jonas Love Almqvist
234.
När dagen blir till svår.Herren existerar min herde, mig skall intet fattas
denne låter mig vila vid gröna ängar,
han på grund av mig mot vätska var jag finner ro.
235. Hur fort blir lönnarna gula
såsom lyser vår vandring inom parken.
för att dör existerar för att utflykt enstaka smula
ifrån grenen mot fasta marken.
Stig Dagerman
236. Hur skyggt ni log då sommaren dog
ni såg Dig angående då hösten kom
samt försvunnen ni gled liksom månen skred
samt skuggan strök, samt dimman rök
samt svedd vid blom, nedsänkt ängen tom.
237.
Hur tyst, hur öde, hur tomt på denna plats hemma
då den oss älskat oss lämnat har
Ej längre hör oss Din kära stämma
dock inom vårt minne ni lever kvar.
238. inom existensen oss ej mötas med
samt smeka erhålla Din kind.
Den sista välkomnande oss förmå ge
Guds frid inom Jesu namn
Snart religiös tidsangivare mana oss
för att lämna Dig inom frid
oss viskar varenda tackar till allt
oss mötas ifall ett tid.
239.
inom sorgen finns lycka till allt ni gav
från älskade samt vård mot dem ni höll av.
240. Ibland liksom hejdar sig tiden en slag
samt någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varenda dag
dock ibland blir den inte någonsin densamma mer.
241. Jag längtar mot landet likt icke är
ty allting såsom existerar, existerar jag utmattad för att begära.
Månen berättar mig inom silverne runor
ifall landet, vilket icke är.
Landet var all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, var samtliga våra länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något falla,
landet, var oss svalka vår sargade panna inom månens
dagg.
Mitt liv plats enstaka varm villa
dock en besitter jag funnit
samt en äger jag verkligen vunnit,
vägen mot landet liksom icke är.
Edit Södergran
242.
Jordens bekymmer viker på grund av den frid såsom varar
grav allt förlikar, sky allt förklarar.
243. Klockorna ringa sålunda sakta mot ro
Mor äger fått en lugnare bo
Aftonens himlakropp lyser blid
Sov lilla Mor. Vila inom frid.
244. Kristi kors, existerar mitt hopp,
min ära tills inom himlens land
jag får livets topp bära.
245.
Livets slut är kapabel ingen hindra
Vackra minnen är kapabel sorgen lindra.
246. Låt oss minnas dem soliga dagar
då sorg samt smärta oss fjärran var.
Låt oss minnas dem glädjedar
Då oss varenda tillsammans var.
247. Man borde ej gråta
dock sorgen känns därför svår
Man borde artikel tacksam
på grund av varenda dessa år
248.
Minns mig såsom jag plats enstaka gång
Då allting sjöng ett livets sång
Minns dem reflektioner jag då tänkte
Minns den älskade jag Er skänkte
249. ni liksom slutat striden
samt mot vila lagt Dig ner.
för tillfället ni funnit besitter den friden
liksom ej denna världen ger
Allt oro, sorg samt smärta
såsom Dig följt vid livets stig
samt liksom skadat besitter Ditt hjärta
existerar till evigt skilt ifrån Dig.
250.
för tillfället brustit besitter Ditt varma hjärta
Din röst på grund av ständigt tystnat har
ni lämnar oss inom sorg samt smärta
dock ljust samt vackert står Ditt minne kvar.
251. idag önskar jag avbryta upp, för tillfället önskar jag hädan fara
samt komma mot detta nation var mig existerar gott för att vara
Jag kämpat länge nog tillsammans med brister samt besvär
idag längtar jag mot ro samt Gud mig ro beskär.
252.
för tillfället existerar detta slut. för tillfället vaknar jag,
samt detta existerar lugnt samt enkel för att gå,
då inget finns för att vänta mer
samt inget finns för att bära på.
Karin Boye
253. Någonstans inom oss existerar oss ständigt tillsammans
Någonstans inom oss är kapabel vår älskade inte någonsin fly.
Någonstans, o någonstans äger varenda tågen gått
samt varenda tidsangivare stannat;
Någonstans inom oss existerar oss ständigt denna plats samt nu…
Någonstans inom oss fäller drömmen ständigt masken
samt blir ni likt inom smärta glider ifrån mig
till för att åter komma åter,
på grund av för att åter anlända mot mig
mer samt mer inom oss, mer samt mera Du.
254.
då Din röst besitter tystnat finns ändå ekot kvar
då Dina ögon slocknat oss varenda minnen har
oss spar dem inom våra hjärtan, tar fram dem då samt då
sålunda kommer ni till ständigt för att existera denna plats ändå.
255. då Far gick försvunnen, således isolerad blev Din strid
idag, kära Mor, äger även ni fått frid.
Sov, kära numeriskt värde, vilket delat livets öden
inom gravens ro förenade inom döden.
256.
då jag blir utmattad från levnadsåren samt tanken,
handen ej orkar mer.
då ögat knappt är kapabel titta den sköna våren
samt foten ingen mera stadga ger.
Då önskar jag gärna vila, stilla, drömma
samt jordelivets varenda mödor glömma.
257. då morgonen kom somnade ni in således stilla
en långt liv ägde nått sitt slut.
ni lämnar oss inom saknad på grund av för att förenas
tillsammans med dem kära vilket gått före.
258.
då krafterna ständigt domna
samt ögat sin glans äger mist
sålunda skönt för att ifrån allt ett fåtal somna
samt vila hitta mot sist.
259. då sjukdom förstör inom människans kropp
samt åter mot välbefinnande ej mer finnes hopp
oss måste inom döden befrielse se
till vilket besitter från lycka då existensen för att ge.
260.
då mot ro ni Dig lagt
Ljusets änglar träffar vakt
Må inom drömmar ni få
Skåda himmelen blå
Sov idag sött, glöm vår värld
vid Din paradisfärd.
261.
Vilket musikstycke blir ni maximalt berörd av?O, ljuva hopp liksom varmt oss när
för att även dem vilket döda är
snart vakna skall samt mot Guds pris
erhålla liv inom jordiskt paradis.
262. Plötsligt slocknar enstaka låga
såsom värmt samt liksom givit allt.
en ljus blåses ut samt hastigt
känns allt sålunda isande kallt.
Någonting brister stilla,
enstaka röst samt ett låt dör ut
samt strax förnimmer man tydligt,
för att ingenting existerar såsom förut.
263.
Skönt existerar för att vila då krafterna domna
utmattad efter tid från möda samt strid.
Skönt inom den eviga vila erhålla somna
oss önskar Dig vila inom frid.
264. sova lätt gott ni kära
ocean tackar till allt ni gjort
oss skall inom hjärtat bära
Ditt minne ljust samt stort.
265. Solen äger dalat, dagen existerar slut
Stilla existerar klappande hjärtat.
Skönt existerar för att vila ifrån lidandet ut
avsomna ifrån allt liksom besitter smärtat.
266.
Sov mot vindarnas smekande sång
Sov beneath grönskande mjuka fång
Sov ifrån smärta samt sjukdomstid
Sov inom enstaka stilla frid.
267. Stilla samt god äger ni varit inom livet
Stilla samt tyst ifrån oss ni gick
tackar på grund av all lycka ni skänkt oss.
268. Stilla, således stilla ni somnat
Din smärta sålunda tåligt ni bar
Flitiga sker äger domnat
dock Ditt ljusa minne står kvar.
269.
därför besitter oss vandrat, ni samt jag
inom älskade grabb inom hand.
därför besitter oss delat varenda dag
inom våra drömmars land.
Vår lycka plats vår rikedom
för tillfället äger ni gått, min grabb existerar tom
tackar till samtliga lyckliga kalenderår oss fick tillsammans.
270. således skönt för att inom ålderns samt levnadens höst
erhålla lägga sitt skalle mot vila.
samt njuta den sömn liksom ger ro samt tröst
då klockorna klämta mot vila.
271.
sålunda stilla, sålunda sakta ni tynade bort
oss stod nära Din blad sålunda hjälplösa blott.
Stilla kom döden, den kom vilket enstaka vän
Tog Dig nära handen samt förde Dig hem.
272. sålunda vandra våra kära genom evighetens dörr
samt ingenting vid jorden är kapabel mera bli liksom förr
dock tacksamhet skall följa dem
såsom stjärnorna inom rymd
Visst unnar oss dem vila
fast blick från tår existerar skymd.
273.
sålunda vila inom frid, ty dagen existerar slut
Ditt redbara hjärta besitter somnat.
Din livsgärning lever, den sinar ej ut
Fast handen inom döden besitter domnat.
oss tacka på grund av allt vilket inom existensen ni skänkt
till älskade samt vård, vilket vackert ni tänkt
Må klockorna ringa mot vila.
274.
tackar till rosorna nära vägen
tackar på grund av törnet ibland dem
tackar på grund av resta himlastegen
tackar till evigt tryggat hem.
275. mot flydda tider återgår
min tanke än därför gärna
Mig vinkar ifrån förflutna år
därför mången vänlig stjärna
276. Ty ni, blott ni, fanns livet
då detta plats liksom vackrast samt bäst
samt många blev Dig givet
dock ständigt gav ni mest.
277.
Tyst slocknar ett mänsklig stjärna
Efter kalenderår från lycka samt strid
enstaka växt, enstaka människa, enstaka stjärna
äger sin bestämda tid.
278. Tålig plats ni intill slutet
Hoppet höll ni ständigt kvar
oss skall ständigt minnas
hur god ni var.
279. vilket ni lidit ingen känner
Ty ni egen Din börda bar
Syntes lycklig bland Dina vänner
Hur plågad än ni var.
280.
vilket fullfölja detta, för att skymningen breder sitt flor?
vad utför detta, för att solen går neder?
denna kommer inom morgon igen.
281. vilket skönt ni drömt
vad ni inom älskade vill
kunna ej från tiden härjas.
detta existerar ett skörd
liksom från Honom bärgas
Ty den hör evighetens rike till.
vad existerar vårt liv, den korta stunden
mot existensen vilket vår själ tillhör
ur tiden löses den obunden
samt tillsammans sin vinge sky rör.
282.
vad existerar för att dö, detta existerar för att somna
ifrån lidandet inom smärtans land
detta existerar för att sakta, ljuvligt domna
Likt enstaka våg vilket rullar in mot strand
detta existerar för att ovan vattendrag ila
mot hemmets famn, mot ro samt vila.
283. plats träd äger nog sin källa
plats fält sin växt har
Vart hjärta besitter sin saga
ifrån flydda ungdomsdar
samt skogens källa sinar
samt ängens färgglad växtdel dör
dock hjärtats tysta saga
Ej någon tidsperiod förstör.
284.
oss binder enstaka krans från minnen
dem vackraste samt finaste oss har
oss vet för att den inte någonsin skall vissna
Hos oss existerar ni ständigt kvar.
285. oss höll Dina händer,
kände Din puls sakta in längre mellan slagen
Blodet kallare samt kallare,
våra hjärtan allt tyngre,
vår älskade allt starkare
en sista stöt samt ni fanns fri.
286.
nära Ditt läger enstaka ängel stod samt viskade:
idag ni lidit nog.
287. Våra ögon är kapabel tindra, våra läppar kunna le
dock sorgen inom våra hjärtan är kapabel ingen se.
288. Vårt liv, vår tidsperiod, ett solens tid inom sänder
således tyst samt stilla glider bort
angående litet alternativt många händer
existerar tiden ständigt kort
detta nyttjar ej för att titta sig om
Den tidsperiod likt plats, likt existerar, vilket kom
fanns blott en lån ifrån evigheten.
289.
Regnbågsbron
detta finns ett bro såsom förbinder sky & Jorden.
Den kallas till Regnbågsbron vid bas från dess
flera vackra fäger.
Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger en nation med
vattendrag, kullar samt dalar tillsammans mjukt friskt gräs.
mot denna ställe kommer oss varenda då oss dör, både
människor samt djur.
var finns ständigt föda samt dricksvatten samt varmt vårväder.
dem gamla samt svaga blir unga igen.
dem liksom blivit
skadade alternativt sjuka blir friska igen. var existerar alla
lyckliga samt kunna utföra detta man maximalt från allt tycker
om.
dock detta existerar ett sak vilket saknas. dem existerar inte
tillsammans tillsammans dem speciella personer likt älskade
dem vid Jorden.
Tills ett dygn kommer, då dem varenda plötsligt tittar upp.
Deras sinnen skärps, blicken lyfts samt dem tittar mot
Regnbågsbron, några frigör sig ifrån den lyckliga
skaran samt går mot bron tillsammans välkomnande blickar,
rop, skall samt gnäggningar.
ni äger blivit upptäckt samt då ni samt dina speciella
vänner träffas samsas ni inom enstaka glädjefylld omfamning
vilket varar på grund av evigt.
Ditt ansikte blir kysst angående samt om
igen, dina sker smeker dina älskad vänner och
ni tittar än ett gång in inom ögonen vid dina kära, samt på
dina trogna djur som bor i hus likt därför länge saknats inom ditt liv
dock inte någonsin inom ditt hjärta.
Sedan går ni ovan Regnbågsbron tillsammans till att
inte någonsin mer skiljas åt.