Vilken temperatur krävs för att trä ryka

Virkets beständighet mot mikrobiella angrepp skiljer sig mellan olika virkesslag. Skillnader finns även mellan splintved samt kärnved. angående ett byggnad drabbas från ett röt- alternativt mögelskada är detta ständigt en indikator på bakomliggande fuktproblematik.

Mögel- samt rötsvampar förmå växa på samt inom fuktiga byggnadsmaterial, samt detta är främst rötsvampar vilket förkortar livslängden hos träkonstruktioner.

Mögelsvampar växer på cellulosabaserade ämne, dock även andra byggnadsmaterial förmå drabbas från påväxt likt mot modell gipsskivor, isoleringsmaterial, betong samt målade ytor.

Tabell 1.

Olika värden för relativ fuktighet (RF) liksom krävs för för att enstaka mögelskada bör behärska uppstå. Värdena gäller inom rumstemperatur samt beneath ett relativt lång längd för materialet (Johansson et al 2005).

Materialgrupp	Kritiskt fukttillstånd [% RF]
Smutsade material	75-80
Trä samt träbaserade material	75-80
Gipsskivor tillsammans med papp	80-85
Mineralullsisolering	90-95
Cellplastisolering (EPS)	90-95
Betong	90-95

 

Fuktkrav

Kritiskt fukttillstånd definieras vilket detta fukttillstånd nära vilket materialets avsedda attribut samt funktion ej uppfylls.

För mikrobiell påverkan är fukttillståndet bedömande då tillväxt sker. För för att minimera risken för mögelangrepp bör den relativa luftfuktigheten (RF) inom rumstemperatur ej överstiga 75 % beneath ett längre period ifall ej annat bedömande fukttillstånd finns dokumenterat för materialet (Boverkets Byggregler BBR 6:52).

Är den förväntade fuktbelastningen inom ett konstruktion större bör ämne tillsammans med acceptabla samt dokumenterade fuktegenskaper användas.

Om samt hur snabbt enstaka mögelskada uppstår beror ej bara på den relativa fuktigheten utan också på temperaturen samt tiden, titta foto 1.

Bild 1.

Kritiska fukttillstånd för trä tillsammans med hänsyn tagen mot temperaturnivå samt längd hos fukttillståndet. Baserade på uppgifter från Viitanen (1996) samt Smith & Hill (1982), sammanställt från Lars-Olof Nilsson (2009) redovisning TVBM-3151.

För virke anges fuktnivåer oftast tillsammans med hjälp från begreppet fuktkvot.

För omvandling från några värden på relativ luftfuktighet mot motsvarande fuktkvot hos virket – titta tabell 2.

Tabell 2. Ungefärliga fuktkvoter nära 20 °C för olika värden på relativ luftfuktighet.

RF (%)	Fuktkvot (%) nära 20 °C
75	15
80	16
85	18
90	21
95	24

 

Eftersom mögel växer på virkets yta är detta ytfuktkvoten såsom bör kontrolleras för för att undvika mögelpåväxt. Hur man mäter ytfuktkvoten förmå ni läsa angående inom del Fuktkvot samt mätning. 

Bild 2.

Tidsåtgång för början från mögelpåväxt på furuvirke samt andra ämne.

temperatur mellan -5°C samt +55°C.

Vattenaktivitet × 100 = Relativ fuktighet (Viitanen 1996).

Förklaring hur man bör läsa från foto 2

Jämförelse görs inom foto 2 av konsekvens från aktuell modell 1 (responstid för initiala stadier från mögeltillväxt på ytan från furusplint 1, den ursprungligt virkestorkade ytan) tillsammans med tidigare effekt från a) Illman and Eeathernburn (1947) på bomull, b) Barton-Wright samt Tomkins (1940) på vetemjöl samt c) Ayerst (1968) på rent agarkultur (III).

Om fuktkvoten är beneath 20 % är risken för angrepp från rötsvampar små.

Trä exponerad för fukt är kapabel skyddas mot rötangrepp genom kemisk behandling mot modell tryckimpregnering. en tryckimpregnerat virke besitter dock inget fullgott skydd mot påväxt från mögelsvampar.

Högt fuktinnehåll inom byggnader samt därmed ökad fara för mikrobiell påväxt på byggnadsmaterial kunna äga ett negativ effekt på människors hälsa (Bornehag et al 2001).

detta är dock ännu ej klarlagt noggrant vilka ämnen inom luften inom dessa byggnader vilket orsakar ohälsa, dock både mikrobiella samt kemiska ämnen misstänks existera orsak.

Troligt tidscenario nära enstaka vattenskada framträda inom foto 3.

Bild 3. Troligt tidscenario nära ett vattenskada.

Åtgärdas vattenskadan tidigt samt fukten torkas ut uppstår ingen mögelskada. Upptäcks ej vattenskadan så förmå fukten ge upphov mot rötskador inom förlängningen.  

Mögelsvampar

Mögelsvampar är svampar såsom växer ytligt på virke.

Fuktkvoten efter normal uttorkning existerar 18-20 %.

Grundstrukturen hos svampar består från hyf, mycel, fruktkropp samt sporer.  enstaka hyf kunna liknas nära ett smal tråd liksom är 2 - 5 µm bred. Från hyferna förmå konidieforer (fruktkropp) utvecklas, samt detta är på dessa konidieforer likt sporerna bildas. Sporer kunna äga olika utseende samt storleken är kapabel variera mellan 2 samt 5 µm.

Bild 4.

Mögelsvamparnas livscykel. bild Agneta Olsson-Jonsson, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Om rätt förhållanden uppstår kunna mögelsvampar växa många snabbt samt inom bara en par dagar ge grundlig skador. Mögelsvampar förökar sig tillsammans med hjälp från sporer samt hyffragment. Sporer samt hyffragment finns ständigt inom luften dock dem högsta halterna finns beneath sensommar samt tidig höst.

Mögelsvampar växer ytligt dock hyferna kunna växa in inom vedens märgstrålar.

Mögelsvampar förmå ej avbryta ner cellulosan inom veden samt orsakar därmed ej hållfasthetsförändringar inom virket.

För tillväxt från mögel krävs

• relativ luftfuktighet över 75 % 
• temperatur mellan -5°C samt +55°C. Optimala temperaturer för många mögelsvampar ligger mellan 20°C samt 30°C
• näring, ytterst små mängder näring behövs 
• syre 
• närvaro från mögelsvampar (sporer samt hyfragment).

Observera för att tiden är ett betydande faktor.

nära 75 % relativ luftfuktighet krävs betydligt längre period för för att tillväxt bör behärska ske än nära exempelvis 90 % relativ luftfuktighet.

Är materialet torrt samt den relativa luftfuktighet lägre än 75 % kunna inget angrepp utvecklas. angående den relativa luftfuktigheten blir 100 % ett längre tidsperiod begränsas mögelpåväxten.

nära så hög fuktbelastning bildas enstaka vattenfilm vilket gynnar rötsvampar, jästsvampar samt bakterier.

Mögelsvampens hyfer är inom regel ofärgade. Sporerna är kapabel existera färgade gult, grönt, blått alternativt svart.

Stora angrepp från mögelsvamp ger upphov mot en vitgrått, grått, gråsvart, grågrönt alternativt gulgrönt "ludd" på materialet.

detta är mycelet såsom bär på oräkneliga sporbärande strukturer.

Av figur 1 mot 3 framgår klart för att kri-tisk relativ fuktighet på grund av mögelväxt ökar tillsammans sjunkande temperatur.

Luddet förmå färga från sig nära beröring.

Missfärgning samt lukt

Angrepp från mögel är kapabel kännas igen på ytlig missfärgning inom struktur från mörka fläckar, dock mögelpåväxten är kapabel också artikel ofärgad samt många svår för att upptäcka tillsammans blotta ögat.

Mögelsvampar kunna avge enstaka besvärande samt karakteristisk doft. Lukten kommer från lättflyktiga organiska kolväten likt svamparna avger. Luktintensiteten är beroende från bland annat svampart, vilket ämne svampen växer på samt fukt- samt temperaturförhållanden.

Det är svårt för enstaka lekman för att urskilja ifall ett doft härrör från ett mikrobiell skada.

Däremot kunna ett fackman tillsammans kännedom ifall samt upplevelse från fukt- samt mögelskadeutredning oftast bedöma ifall lukten äger mikrobiell karaktär.

Vanligt förekommande mögelsvampar på byggnadsmaterial

Mögelsvampar från släktena Penicillium samt Aspergillus är dem vanligast förekommande.

Inom släktet Penicillium är arterna P. chrysogenum, P. corylophilum P. glabrum samt P. commune dem vanligast förekommande arterna. Inom släktet Aspergillus är arterna A. versicolor, A. niger samt A. ustus vanligt förekommande.

Eftersom träet strävar efter för att nå balans tillsammans luftens temperatur samt dess relativa fuktighet kommer fuktkvoten för att ändras inom riktning mot den därför kallade jämviktsfuktkvoten.

andra vanligt förekommande släkten är Acremonium, Aureobasidium samt Cladosporium. 

Blånadssvampar

Blånadssvampar växer såväl på vilket in inom virket. dem är kapabel även växa på målade ytor. Hyferna är brunfärgade samt ger träet ett blåaktig ton när dem växer inne inom veden.

dem orsakar inga hållfasthetsförändringar inom virket. För för att blånad bör behärska utvecklas krävs enstaka fuktkvot inom träet på över 30 %. enstaka blånadsskada förmå öka virkets permeabilitet vilket förmå medföra för att virkets vattenupptagande förmåga ökar. enstaka allmän perception är för att blånadssvampar är kapabel fungera liksom ett inkörsport för röta.

Eftersom blånadsangripet virke besitter förhöjd vätskepermeabilitet bör detta ej användas inom fuktutsatta konstruktioner vilket mot modell fönster, utomhuspaneler, takinbrädningar samt liknande.  Av identisk anledning rekommenderas ej för att måla blånat virke.
 
För för att undvika för att virke angrips från blånad beneath lagerhållning samt på bygget bör virket skyddas mot nederbörd samt markfukt.

Virke vilket blivit fuktigt bör ges möjlighet för att snabbt uttorkning ut.

Bild 1. Stockblånad.

Bild 2. Ytblånad.

Vanliga arter

Vanligt förekommande arter inom samband tillsammans med blånadsskador finns inom släktena Alternaira, Epicoccum, Fusarium samt Aurobasidium.  

Blånadssvampar äger följande kännetecken

• hyferna äger färgen svart-blått-brunt 
• angriper inom första grabb splintved
• växer inne inom veden 
• ökar trämaterialets permeabilitet för vatten.

Rötsvampar

Rötsvampar är ett samling från mikroorganismer tillsammans förmåga för att avbryta ner vedstrukturen.

Rötsvampar äger förmåga för att avbryta ner cellulosa, hemicellulosa samt inom vissa fall lignin inom veden. Nedbrytningsprodukterna tas upp inom hyferna för för att användas inom ämnesomsättningen.

De träd likt bör användas mot ved sågas upp inom stycken angående ca 30 cm vardera.

Nedbrytningen från veden gör för att virkets hållfasthet snabbt försämras. För för att rötsvampar bör behärska etablera sig samt växa inom virke behöver dem tillgång mot fritt vätska, vilket dem får angående fuktkvoten överstiger fibermättnad - detta önskar säga cirka 30 %.

Rötsvampar delas upp inom tre olika grupper: brunröta, vitröta samt  och lös röta.

Brunröta är detta vanligast förekommande rötangreppet inom byggnader. en kraftigt angrepp från enstaka brunrötande mögelväxt ger en virke likt äger färgats brunt samt tillsammans med sprickbildningar liksom delar upp virket inom kubliknande bitar. Virkets hållfasthet försämras redan tidigt nära en angrepp.

Vitrötande svampar angriper främst virke från lövträd samt vitröta är därför ej lika vanligt förekommande inom byggnader.

nära en angrepp färgas veden ljus samt spricker ej upp inom kuber utan blir fibrös.

Lös röta är kapabel förekomma på ytan från konstruktionsdelar vilket utsätts för hög fuktbelastning beneath enstaka längre tidsperiod, vilket mot modell fönsterbågar. Veden får så småningom små ytliga sprickor.

Svamparna såsom orsakar soft rötter klarar detta låga syreinnehåll liksom en vattenmättat ämne äger. Virke liksom angripits från lös röta förlorar många från sin hållfasthet. modell på mögelsvampsläkten likt förmå utvecklas mot lös röta är Chaetomimium, Humicola samt Petriella. 

Rötsvampar sprider sig tillsammans med hjälp från sporer vilket sprids tillsammans med luften.

Sporer gror samt utvecklar hyfer ifall dem kommer inom förbindelse tillsammans med trä tillsammans med lämplig fuktkvot samt temperatur. en virke kunna artikel angripet från rötsvampar utan för att någon fruktkropp besitter bildats. Olika faktorer styr angående samt när fruktkroppar bildas vilket mot modell fukt, temperatur, svampart, årstid samt så vidare.

Vanliga arter

Vanligt förekommande virkesnedbrytande svampar inom byggnader är källarsvamp (Coniphora puteana), hussvamp (Serpula lacrymans) samt rötsvampar från släktet Antrodia sp.

Hussvamp samt källarsvamp påträffas vanligen inom fuktskadade krypgrunder samt källarutrymmen, inom bottenbjälklag, syllar, blindbottnar samt inom trossbottnar samt inom anslutning mot våtutrymmen samt kök. Hussvampen förmå snabbt orsaka stora rötskador samt kräver ofta grundlig renoveringsåtgärder.

Rötskador orsakade från släktet Antrodia är vanligt förekommande på byggnadens övre program samt på vindar.

Förutsättningar för etablering samt tillväxt

De förutsättningar liksom behövs för rötrisk sammanfattas inom nedanstående bild.

Bild 3.

Rötrisk. När olika faktorer sammanträffar uppstår fara för röta.

För för att rötsvampar bör etablera sig samt växa krävs att 

• temperaturen ligger mellan +0°C samt +40°C, optimum ligger mellan +15°C samt 30°C
• fuktkvoten är över 30 %, optimum ligger mellan 40 samt 80 % beroende på svampart 
• det finns tillgång mot syre  
• pH ligger mellan 2 samt 7, optimum nära pH 5.

 
Det finns dock ett rötsvamp likt förmå etablera sig samt växa även nära många höga fukthalter.

Se inom figur 45, vilken fuktkvot enstaka vara strävar mot beneath årets olika månader – både inuti samt utomhus.

detta är pålsvampen, Rigidiporus vitreus, likt angriper pålade träkonstruktioner – företrädesvis inom zonen mellan atmosfär samt grundvatten.

För för att undvika röta inom trä bör byggnadskonstruktioner inom första grabb utföras så för att virkets fuktkvot endast kortvarigt överstiger 20 %, detta önskar säga ges en konstruktivt träskydd.

För virke liksom används ovan mark inom skyddade konstruktioner är en konstruktivt träskydd kombinerat tillsammans rätt omröstning från virke inom dem flesta fall tillräckligt för för att konstruktionen bör artikel beständig. Virke inom utsatta lägen, samt där fuktkvoten beneath längre tider överstiger 20 %, måste ges en kemiskt träskydd genom tryckimpregnering alternativt liknande.

detta gäller mot modell altandäck alternativt virke likt står inom markkontakt.

Kännetecken på röta

Enklaste sättet för att skilja friskt virke från rötat virke är för att känna på hårdheten tillsammans med ett knivspets. angående veden är många mjuk alternativt smular sönder omedelbart, är träet många nerbrutet.

För för att detektera ytliga angrepp är kapabel man sticka in knivspetsen inom virket samt försöka avbryta försvunnen enstaka flisa. ifall brottet är flisigt, detta önskar säga brottet går huvudsakligen längs träets fiberriktning, är virket friskt. angående trävirket bryts tvärs från är virket rötskadat. Dessa metoder förmå dock ej avslöja inre rötskador.

Bakterier

Vednedbrytande bakterier

Bakterier är kapabel också angripa samt avbryta ner ved.

Detta sker när virket är inom direkt mark- samt vattenkontakt. Vissa bakterier, dem så kallade tunnlande bakterierna, är även kända för för att avbryta ner impregnerat virke efter längre tids exponering.

En ytterligare typ från bakterier påverkar virke såsom vattenlagras alternativt vattenbegjuts beneath längre period.

Dessa så kallade vattenlagringsskador medför ingen hållfasthetsnedsättning, dock ökad permeabilitet hos virket tillsammans med fara för bland annat ökad vattenupptagning inom utsatta lägen, överabsorption från färg samt bets.

Actinomyceter

Actinomyceter, vilket även kallas strålsvampar är dem bakterier såsom maximalt förknippas tillsammans med fuktskador inom byggnader.

Dessa bryter dock ej ner virket. Dessa bakterier är starkt luktalstrande samt lukten påminner ifall lukten från jord/jordkällare. Actinomyceter växer inom långa länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något vilket påminner ifall hyfer.

Fuktkvoten inom virke, såväl innesluten liksom utomhus, anpassar sig mot omgivningens relativa luftfuktighet samt temperatur.

Ofta är detta actinomyceter vilket orsakar den mögellukt (geosmin) vilket förekommer inom samband tillsammans med fukt- samt mögelskadade byggnader. en fuktigt byggnadsmaterial angrips sällan från endast actinomyceter utan bakterierna hittas oftast tillsammans tillsammans med mögelsvampar.

Nedsmutsat virke får lättare påväxt från actinomyceter än rent virke nära enstaka fuktskada.

En fuktskada är kapabel även ge upphov mot bakterietillväxt.

För för att denna tillväxt bör behärska etableras på byggnadsmaterial krävs enstaka högre fukthalt än vilket liksom krävs för mögel, vilket innebär för att den relativa fuktigheten måste överstiga 95 %.

Ordförklaring

Actinomyceter: Bakterier vilket växer på fuktiga byggnadsmaterial (RF > 90 %).

Växer inom tunna länkar som är kopplade samman ofta för att binda eller säkra något likt är kapabel påminna angående hyfer. Sprider ett kraftfull doft liksom påminner angående lukten från mark alternativt jordkällare. Kallas även för Strålsvampar.

Blånad: Svampar vars hyfer växer in inom veden.

Virket får ett blåfärgad ton. Virkets hållfasthet förändras inte.

Brunröta: Röta orsakad från svampar likt bryter ner cellulosa samt hemicellulosa dock ej lignin. nära en långt gånget kraftigt angrepp färgas veden brunröd samt spricker upp inom kvadratiska bitar. Virkets hållfasthet försämras.

Cellulosa: Är den ledande komponenten inom växternas cellväggar samt därmed den vanligaste organiska substansen inom naturen.

Ju kallare detta existerar utomhus, desto torrare blir luften inomhus.

Cellulosa är enstaka kolhydrat.

Fuktkvot: Fuktkvot är förhållandet mellan vikten från vattnet inom en ämne samt vikten från torrt material.

Fruktkropp: Struktur vilket bildas från hyfer. tillsammans hjälp från fruktkroppen kunna svampar genomföra genetisk rekombination (sexuell förökning) samt sprida sporer.

Geosmin: Jordlukt, samlingsnamn på luktrika organiska föreningar producerade från actinomyceter.

Hemicellulosa: Är liksom cellulosa enstaka kemisk förening bestående av stora molekyler dock äger förhållandevis betalkort kedjelängd sammansatt från maximalt upp mot 150 - 200 molekylenheter.

Dessutom är hemicellulosans kedjepolymer ofta förgrenad medan cellulosans är rak.

Hyf: Grundstruktur för dem flesta svampar. tillsammans med hyferna tillväxer svampen samt detta är inom hyfen all ämnesomsättning sker.

Jästsvampar: Små encelliga svampar liksom förökar sig asexuellt genom delning.

Kräver oftast fritt dricksvatten (RF > 100 %).

Kritiskt fukttillstånd för mögelpåväxt: Den lägsta nivå från fukt likt krävs för för att mögelpåväxt skall uppkomma

Konidiefor: Struktur hos mögelsvampar likt används för för att sprida sporer (konidie-sporer).

Kärnved: Ved inom detta levande trädets centrala sektion liksom uteslutande består från döda celler.

Kärnved är oftast mörkare samt äger enstaka lägre vattenhalt än den omgivande levande veden, splinten.

Lignin: Lignin bidrar mot för att ge trä dess mekaniska styrka. Lignin är enstaka aromatisk förening likt ingår inom växters cellväggar.

Märgstrålar: Förbinder phloem (innerbarken) tillsammans med den innanförliggande veden samt fungerar inom första grabb såsom näringsupplag dock även liksom radiella transportvägar för en färglösluktlös vätska som är livsnödvändig samt inom vissa fall harts alternativt kåda.

Mögelsvampar: Samlingsnamn för ett samling svampar tillsammans med liknande utseende samt växtsätt.

Kännetecknas från små strukturer, snabb etablering samt tillväxt.

Organiska kolväten: Kemiska föreningar liksom innehåller kol samt väteatomer.

Relativ fuktighet: Talar angående hur många vattenånga luften innehåller inom förhållande mot hur många vattenånga luften förmå innehålla nära enstaka viss temperatur.

Soft rot: Röta orsakad från svampar likt klarar vattenmättat virke.

Ger ytliga förändringar från virket dock ingen större hållfasthetsförsämring.

Splintved: Den yttre veden inom ett trädstam. inom detta levande trädet innehåller splintveden levande celler samt omger den inre delen, kärnveden, liksom består från döda celler.

Spor: Bildas från svampar för spridning samt förökning.

Sporer såsom bildas asexuellt benämns konidiesporer. Konidiesporer bildas främst från mögelsvampar.

Strålsvampar: titta Actinomycter

Vitröta: Röta orsakad från svampar liksom bryter ner cellulosa, hemicellulosa samt lignin. Framförallt är detta ved från lövträd såsom bryts ner från vitrötande svampar.

Vitrötat virke färgas vitt samt får ett fibrös konsistens.