Vad lyser blått i stockholm

Gatubelysningen inom Stockholm plats beneath flera århundraden ett privat angelägenhet. Den inledande kända förordningen ifall ”lyshållning” inom landet existerar ifrån 1697 samt gällde Riddarholmen inom huvudstaden. ursprunglig 1749 kom ett kunglig förordning ifall allmän gatulyshållning liksom föreskrev för att fastighetsägarna skulle hålla lyktor tända beneath den mörka årstiden ifrån mörkrets inbrott mot tolvslaget, tillsammans undantag på grund av ljusa månnätter.

Staden bidrog tillsammans 97 lyktor såsom placerades vid stadens byggnader, vid allmänna platser, nära hamnar samt vid broar.

Stockholm fanns ett mörk ort, speciellt efter tolvslaget då gatlyktorna liksom kallades ”vargögon” släcktes. Man undvek för att vandra ut vid stadens gator ifall nätterna. Den allmänna gatubelysningen inom huvudstaden blev enstaka kommunal arbetsuppgift då gaslyktor samt senare elektriska belysning infördes beneath 1800-talets mitt.

Gas-, fotogen- samt elljus existerade sidled beneath flera kalenderår. tid 1919 fanns detta vilket flest gas- samt oljelyktor, nämligen 10 650 stycken, samtidigt kom bara 900 glödlampor samt 110 båglampor mot användning. dem numeriskt värde sista ”offentliga” oljelyktorna inom huvudstaden släcktes därför sent vilket 1940 samt den sista gaslampan stängdes från 1941.

1930-talet blev genombrottet på grund av den elektriska gatubelysningen samt på grund av ljusskyltar inom huvudstaden, samt ifrån 1929 hölls gatubelysningen tänd natten igenom. huvudstaden blev ett ort såsom formligen badade inom ljus mot samt tillsammans med beneath andra världskriget, bortsett ifrån några mörkläggningsövningar.

Många från stadens gatuarmaturer existerar ritade från kända arkitekter. Exempelvis räknas Norrbros smäckra belysning, ritade 1926 från Kurt von Schmalensee, likt en från dem inledande samt bäst bevarade exemplen vid funktionalistisk gatubelysning inom land. inom huvudstaden finns numeriskt värde klassiker ifrån gaslyktornas tidsperiod såsom numera matas tillsammans elektricitet, den en existerar gasverkets standardlykta ifrån 1853, den andra existerar den därför kallade Stockholmslyktan ifrån 1890-talet.

Båda nytillverkas samt används inom kulturhistoriskt värdefulla stadsområden.

År 2010 fanns inom Stockholms ort ungefär 145 000 ljuspunkter (lampor samt liknande). Hälften från armaturerna äger kvicksilverlampor såsom kommer för att fasas ur mot tid 2015. Mellan 2009 samt 2011 genomförde Trafikkontoret inom huvudstaden tester tillsammans lysdiodbelysning, såsom förmå bli enstaka framtida ljuskälla inom gatumiljö.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Paris fanns först

[redigera | redigera wikitext]

Som inledande tätort inom Europa fick Paris 1667 enstaka offentlig gatubelysning samt inom start från 1700-talet lyste cirka 5 000 lanternor upp stadens gator samt torg. ifrån 1680 samt vidare följde Berlin Paris modell. inom London dröjde detta långt in vid 1700-talet innan den privata gatubelysningen kompletterades tillsammans enstaka från staden ordnad sådan.^[1]

En mörk stad

[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden samt enstaka utmärkt bit in vid 1800-talet fanns huvudstaden ett mörk tätort angående nätterna.

för att lysa upp gatorna fanns inom stort sett ett privatsak. Facklor samt annat öppet ljus plats förbjudna vid bas från brandrisken samt enstaka vanlig uppmaning mot den likt skulle ut angående natten plats ”Glöm ej lyktan!”.^[2]

Den allra första kända förordningen på grund av ett ordnad ”lyshållning” inom land existerar ifrån 1697 samt gällde Riddarholmen inom huvudstaden.

identisk tid liksom slottsbranden 1697 bestämde Kungl. Maj:t för att detta skulle placeras upp gatlyktor vid Riddarholmen, dit den kungliga familjen temporärt flyttade efter slottsbranden. Samtidigt blev detta förbjudet för att bära facklor vid Riddarholmen. Denna lokala förordning fick dock ingen större spridning, bortsett ifrån några platser såsom exempelvis vid Norrbros föregångare, var detta 1719 ”befalltes, för att lyktor skulle uppsättas …”.^[3]

Vargögon

[redigera | redigera wikitext]

Det skulle dröja mot den 12 januari 1749 innan ett kunglig förordning ifall allmän gatulyshållning utropades.

Förordningen plats många omfattande samt föreskrev bland annat för att fastighetsägarna skulle hålla lyktor tända beneath den mörka årstiden (första året ifrån 20 september mot 15 mars) ifrån mörkrets inbrott mot tolvslaget, tillsammans med undantag till ljusa månnätter. Senare utökades tiden mot klockan en vid natten. Lyktorna skulle placeras inom sicksack ifrån enstaka gatusida mot den andra tillsammans med högst 30 stegs (cirka 20 meter) avstånd ifrån varandra.

vid ett landskapsbild ovan staden markerades ljuspunkterna. Typ från belysning fick fastighetsägarna välja själva.^[4] Staden bidrog tillsammans med 97 lyktor likt placerades vid stadens byggnader, vid allmänna platser, nära hamnar samt vid broar.^[5]

Det fanns dock ännu mörkt inom huvudstaden, speciellt efter klockan en vid natten, då all offentlig belysning släcktes.

Stockholm plats enstaka mörk tätort, speciellt efter tolvslaget då gatlyktorna vilket kallades ”vargögon” släcktes.

Gatlyktorna kallades ”vargögon”, ett beteckning liksom fanns mer skrämmande än lugnande. Vargögon plats ljussvaga oljelampor tillsammans enstaka ljusstyrka mindre än en stearinljus. Konstruktionen bestod från en fyrkantigt ljushus från bleckplåt tillsammans med glasrutor. Oljeförbrukningen plats ovan 0,66 centiliter per 60 minuter. Vargögonens dåliga sken förde mot täta klagomål.^[4] dock samtiden erkände även fördelen tillsammans den nya gatubelysningen eftersom den hindrade brott: ”Denna inrättning, vilket äger mot objekt för att hindra wanart beneath betäckning af mörkret, framställer tillika ett wacker anblick af enstaka mindre illumination.”^[3]

Fastighetsägarna gick samman samt anlitade således kallade lykttändare för att ansvara på grund av gatubelysningen.

kalenderår 1824 fanns omkring 3 500 gatlyktor inom staden.^[4] Stockholmspolitikern Gustaf Nerman (född 1827) plats väsentlig mot vargögonen; han menade för att man visserligen såg plats dem fanns dock ej vilket dem belyste. i enlighet med honom undvek man för att vandra ut vid staden efter mörkrets inbrott.

vid 1830-talet höll sig dem flesta borta ifrån gatorna: ”… efter klockan tio vid aftonen vore dem merendels nästan folktomma”.^[6] tid 1824 anmodades för att man skulle existera försedd tillsammans handlykta ifall man fanns tvungen för att ge sig ut vid stadens gator nattetid mellan klockan elva samt fem beneath ”den mörka tiden”, detta önskar yttra ifrån 20 augusti mot 23 april (undantag nära månljus).

Olje- samt fotogenlampornas tid

[redigera | redigera wikitext]

Argandska lyktan fick viss innebörd vilket enstaka förbättrad gatubelysning inom huvudstaden.

Vintern 1827–1828 satte bleckslagaren C.G. Klemming vid eget initiativ upp enstaka argandlykta utanför sitt bostad vid Drottninggatan. Den hängde vid ett lina högt ovan gatukorsningen samt plats ett vidareutveckling från schweizaren Aimé Argands uppfinning ifrån 1783. Klemming utrustade lampan tillsammans med speglar på grund av för att höja effektiviteten.

Juryns motivering: ”I andra metropoler syns U samt M dock huvudstaden visar världsklass tillsammans med en stilrent T inom blått.

Lampan ägde ett praktisk anordning såsom gjorde för att man kunde veva ner den till underhåll utan för att behöva kliva vid ett stege. Snart följde flera näringsidkare inom huvudstaden Klemmings modell. Klemming egen inriktade sig vid tillverkning, uthyrning samt salg från lyktor samt titulerade sig ”lampist”.^[7]

Olje- samt fotogenlampor användes beneath flera tid sidled tillsammans ljus av gas samt elektriskt ljus.

Tekniska förbättringar höjde fotogenlampornas lyskraft samt driftsäkerhet. tid 1866 kom Wilanderlampan (en oljetrycklampa) inom bruk samt 1895 började fotogenlampan användas såsom gatubelysning. för att äga ett god allmän gatubelysning fanns även en försäljningsargument nära fastighetsförsäljningen inom dem nya förorterna.

Blått existerar den högsta klassen samt omfattar miljöer likt bedöms äga synnerligen höga kulturhistoriska värden.

Exempelvis gjorde Södertörns villastad 1911 marknadsföring för att ”villastaden upplyses tillsammans med luxlampor”. Luxlampan fanns ett högeffektiv fotogenglödljuslampa lämpad till gatubelysning alternativt inom fyrtorn, tillverkad från firman AB Lux vid Lilla Essingen.^[8] Elektrisk ström fanns ej inom Södertörns villastad; den drogs ursprunglig beneath 1920-talet.^[9]

År 1919 fanns detta flest gas- samt oljelyktor, nämligen 10 650 stycken, samtidigt kom bara 900 glödlampor samt 110 båglampor mot användning.^[10] dem numeriskt värde sista ”offentliga” oljelyktorna inom huvudstaden släcktes därför sent likt 1940.^[11]

Det blev även straffpåföljder på grund av den såsom ej skötte belysningen vid riktig sätt, såsom exempelvis lät oljetanken artikel tom, glaset artikel trasigt alternativt sotigt alternativt glömt för att tända alternativt för att släcka.

inom Stockholms stadsarkiv finns anteckningsböcker bevarade vilket anger straff till enskilda lykttändares felaktiga skötsel samt tändning från gatlyktorna. inom anteckningarna på grund av tid 1906 är kapabel man studera för att J.L. Johanson den 2 april ”Glömt för att tända 3 st. oljelyktor” – han fick böta 4,50 skilling banco.^[3]

Gasljus

[redigera | redigera wikitext]

Den inledande gatubelysningen tillsammans gas demonstrerades inom Paris 1801 samt detta inledande affärsmässig gasverket byggdes 1812 inom London från London and Westminster Gas Light and Coke Company; var tändes nyårsdagen 1813 dem inledande gaslyktorna vid Westminster Bridge.

tid 1824 erbjöd sig en engelskt gaskompani för att inom huvudstaden inrätta en gasverk samt förse all staden tillsammans gasljus, dock ”saken rönte motstånd, framkallad af misstroende samt många ogrundade betänkligheter”, hette detta inom Svenska Tidningen.^[12]

År 1848 väcktes frågan igen angående ett gasljus inom huvudstaden.

såsom specialist vid området ägde man identisk tid engagerat fransmannen Jules Danré, vilket verkade såsom gasingenjör inom London. han fick uppdraget för att upprätta enstaka program samt en kostnadsförslag mot ”införande af gaslysning härstädes”. Kostnadsförslaget på grund av gasverket tillsammans samtliga erforderliga apparater, gasklockor, ledningsnät samt gatlyktor belöpte sig vid 40 000 pund sterling.^[13] detta fanns även Jules Danré liksom ritade gasverkets inledande standardlykta liksom kvar existerar inom bruk, fast elektrifierad.

I femte månaden i året 1849 fattades beslutet ifall för att införa gasljus inom huvudstaden, fram mot dess fanns stadens gatlyktor övervägande oljelampor. Gaslysnings-aktie-bolaget inom Stockholm började sin aktivitet 1852 samt företaget övertog den ”allmänna lyshållningen”, dels tillsammans gas samt dels tillsammans med olja.

identisk kalenderår började byggnadsarbeten från Stockholms inledande gasverk; Klaragasverket (belägen vid enstaka utfylld sektion från Klara sjö). Den 18 månad 1853 tändes den inledande gaslyktan vid Norrbro.

Här hittar ni några från Stockholms populäraste samt maximalt omtyckt Luciafiranden.

inom januari 1854 fanns gasbelysningen inom Klara, Jakobs samt Nikolai församlingar.^[3] nära tiden på grund av Allmänna konst- samt industriutställningen 1897 fanns omkring 6 600 gaslyktor inom staden liksom sköttes från cirka 140 man.^[14]

En massiv information likt till utdragen period gjorde gasljuset konkurrenskraftigt fanns Auers glödljus, ett uppfinning från österrikaren Carl Auer von Welsbach.

Auers glödljus blev ursprunglig infört vid Norrbro samt Jakobsgatan 1893. Några kalenderår senare fanns nyheten helt genomförd inom gatubelysningen. Avståndet mellan lyktorna nedsänkt mellan 15 samt 30 meter. Lyktorna placerades antingen fristående vid stolpar alternativt monterade på väggen vid konsoler tillsammans med lågan cirka 3,3 meter ovan marken.^[15] tid 1926 gick den elektriska belysningen förbi gasbelysningen samt 1941 släcktes den sista gaslyktan inom Stockholm.^[16]

Två från gasverkets standardmodeller ifrån 1853 respektive 1895 används kvar idag inom känsliga, kulturhistoriska miljöer, dock moderniserade tillsammans elektriskt ljus (se avsnittet ”Armaturdesign”).

Elektriskt ljus

[redigera | redigera wikitext]

Båglampan

[redigera | redigera wikitext]

Återigen plats detta Norrbro vilket valdes liksom lokal på grund av ett färsk sorts belysning: 1881 installerades var samt vid Gustaf Adolfs torg dem inledande operativ båglamporna. Snart följde Mynttorget, Villagatan samt Karlavägen efter.

Belysning.

på grund av produktionen från el liksom födda bågljuslamporna krävdes dynamor vilket mot ett start drevs från ångmaskiner. Skeppsbron samt Slussenområdet belystes vid hösten 1883 tillsammans fem båglampor vardera ”till massiv fördel på grund av der pågående arbeten”. Lamporna matades tillsammans elektricitet ifrån enstaka små kraftstation nära Slussen, var enstaka lokomobil ägde placerats.^[10]

Alla dessa tidiga installationer fanns från privata natur.

enstaka större privat utbyggnad från elverk- samt ledningar ville man dock ej äga inom huvudstaden samt stadsfullmäktige avslog ytterligare ansökningar, sedan man hört gasverksstyrelsen. kalenderår 1887 erhöll gasverksstyrelsen uppdraget från stadsfullmäktige för att inkomma tillsammans en förslag mot ”en hållplats till lämnande från elektrisk belysning å Nedre Norrmalm samt Blasieholmen” tillsammans 10 000 belysning.

Inklusive elektricitetsverk samt ledningar skulle detta kosta 1,6 miljoner kronor. Förslaget klubbades från stadsfullmäktige inom månad 1889 samt inom september 1892 invigdes Brunkebergsverket nära Regeringsgatan 38 vid Norrmalm.^[17]

Snart utökades ledningsnätet samt maskinparken samt nära tiden på grund av den Allmänna konst- samt industriutställningen 1897 fanns omkring 50 000 glödlampor, 1 100 båglampor samt 85 motorer såsom matades tillsammans ström ifrån kommunala samt privata anläggningar, förbrukningen mättes från 643 elmätare.

Spänningen plats numeriskt värde gånger 110 volts likspänning.^[18]

Bågljus likt vanlig belysningskälla plats dyr samt omständlig – eftersom kolstavarna förbrukades krävdes kontinuerlig efterjustering. Dessutom alstrade båglampan många värme samt rök, vilket gjorde lampan oanvändbar inomhus. tid 1898 ersattes därför ljus i bågform tillsammans gasglödljus.

detta förekom även försök tillsammans glödlampor, dock dåtidens koltrådslampa plats olämplig till utomhusbelysning. Båglampan tillsammans ett förbättrad konstruktion återinfördes dock 1904 samt fanns kvar längs större gator fram mot 1920.^[16]

Nya lamptyper

[redigera | redigera wikitext]

Elektricitetens genombrott inom gatubelysningen kom tillsammans volframlampan liksom ägde ett metalltråd inom stället till enstaka koltråd.

Den nya lamptypen användes inledande gången 1909 vid test vid Regeringsgatan samt rönte enstaka snabb succé. för tillfället elektrifierades Stockholms gator inom raskt takt samt 1926 passerade den elektriska gatubelysningen den gasmatade.^[16] ett kvällsbild ifrån 1930 visar Sankt Eriksgatan inom skenet från detta nya elljuset.

I takt tillsammans ökande trafik steg även kraven vid ännu effektivare gatubelysning. Kvicksilverlampan samt natriumlampan prövades inledande gången 1938 längs några från Stockholms infartsvägar, dock detta kalla ljuset upplevdes såsom obehagligt samt lågtrycksnatriumlampan tillsammans med sitt orangegula sken förvrängde färgupplevelsen inom stadsbilden.^[19]

Sedan 1950-talet används huvudsakligen dem vita kvicksilverlamporna längs stadens infartsvägar samt större trafikleder.

Glödljus existerar numera reducerat mot en minimum samt används bara inom områden tillsammans med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Vissa platser inom huvudstaden utrustades tillsammans skräddarsydd belysning. Sveriges inledande högmastanläggning uppsattes nära Lugnets trafikplats vid Värmdövägen. Anläggningen bestod från tio stycken 22–25 meter höga mästare tillsammans med 400 watts högtrycksnatriumlampor.^[20]

År 2010 fanns inom Stockholms ort ungefär 145 000 ljuspunkter (lampor).

Hälften från armaturerna äger energislösande kvicksilverlampor. beneath ett fyraårsperiod satsade trafikkontoret totalt 63 miljoner kronor till för att byta mot nya belysning tillsammans mer energisnåla keramiska metallhalogenlampor; 250 watt skulle ersättas från 70 respektive 100 watt, beroende vid vilken miljö lampan befinner sig inom.

på grund av lokalgator skedde byte ifrån 125 watts kvicksilverlampr mot 50 alternativt 70 watts keramiska metallhalogendito. Detta innebar, då bytet plats utfört, ett årlig besparing inom elförbrukningen vid cirka fem miljoner kilowattimmar.^[21]

En ljus stad

[redigera | redigera wikitext]

Stockholmsutställningen 1930 räknas ej bara likt genombrottet på grund av funktionalismen inom landet utan även till detta riktigt stora genombrottet till ljusskylten.^[22] Ljuset inom natten plats enstaka betydelsefull sektion från utställningens idé.

Utställningsarkitekt plats funktionalisten Gunnar Asplund. ifrån 1930-talet samt vidare liksom ”badade” huvudstaden inom ljus. Exempelvis fanns enstaka grundlig ljusreklam vid Esselte-husets samt Centralpalatsets släta fönsterbröstningar, båda husen plats formgivna från modernisten Ivar Tengbom (se Esseltehusets ljusskyltar).

Även Centrumhusets (invigd 1931) fasader nära korsningen Kungsgatan–Sveavägen (”Ströms hörna”) samt hörnet mittemot, den därför kallade Kalas-hörnan, besitter inom samtliga tider nyttjas till grundlig ljusreklam. andra platser plats Slussen, Kungsgatan samt ej minimalt Stureplan såsom glittrade från mångfärgade neonskyltar ifall natten. Modernismens anhängare betraktade detta nya samt briljant huvudstaden tillsammans med positivt nyfikenhet, detta plats något nytt inom form eller gestalt samt färg.^[23]

Från samt tillsammans med 1918 fick huvudstaden 95 andel från sin elenergi ifrån statsägda Untraverket inom södra Dalälven, därmed började även Stockholms vattenkraftera.

Brunkebergsverket stängde redan 1911 samt ersattes från Värtaelverket. kalenderår 1929 hölls gatubelysningen tänd natten igenom, innan dess släcktes enstaka sektion från belysningen redan klockan halv ett.^[23] inom samband tillsammans Ljusveckan 1938 demonstrerades bland annat fasadbelysning inom större omfattning. Stockholms slott, Jakobs kyrka, Nationalmuseum samt Amiralitetshuset hörde mot belysta byggnader, samt inom Kungsträdgården belystes växt samt planteringar.^[24] mot samt tillsammans beneath andra världskriget ägde staden full belysning, bortsett ifrån några mörkläggningsövningar.^[25] huvudstaden ägde förvandlats mot enstaka ljus tätort.

Ny belysningsstrategi

[redigera | redigera wikitext]

Med undantag till några broar samt vissa offentliga platser plats gatubelysningen inom huvudstaden fram mot 1990-talet helt anpassad mot biltrafikens behov. Ljusnivån plats upphöjd samt påträngande, armaturerna placerades högt ovan körbanan samt gångtrafikanter kunde bländas.^[26] inom mitten från 1980-talet växte sig kritiken mot urladdningslampor (natrium samt kvicksilver) allt starkare samt 1986 tillsattes enstaka belysningskommitté mot stöd på grund av beredningen från stadens belysningsfrågor.

År 1987 antog kommunens beslutande organ ett fräsch belysningsplan samt 1994 fattade dåvarande Gatu- samt fastighetsnämnden beslut ifall ”Ändring från Stockholms program på grund av offentlig belysning”. Resultatet blev en vänligare, mera glödlampsliknande ljus genom införande från högtrycksnatriumlampor. i enlighet med Jan Garnert (etnolog samt teknikhistoriker) fanns detta den viktigaste förändringen från stadens ljusmiljöer sedan ljusreklamen slog igenom vid 1930-talet.^[27]

På 1990-talet övergavs även den gamla ideologin för att stadens gator samt torg skulle belysas tillsammans med några erhålla standardarmaturer.

inom stället planeras belysningen numera sålunda för att varenda enskild stadsdelsområde, väg, park alternativt torg får sin personlig belysningskaraktär liksom harmonierar tillsammans med platsens miljö samt saga. sålunda blir belysningen mot ett sektion från stadens arkitektur. modell till sådan miljöanpassad utomhusbelysning inom kulturhistoriskt värdefulla områden finns inom dem således kallade "kulturreservatsområdena" likt Gamla Stan, Djurgårdsstaden samt längs Mäster Mikaels väg, Bergsprängargränd samt Stigbergsgatan samt Yttersta Tvärgränd.

Redan vid 1970-talet återfick Gamla Stan sin sedvänja gatubelysning genom nytillverkning från ett elarmatur vilket liknar gasverkets standardlykta ifrån 1853.^[28]

Armaturdesign

[redigera | redigera wikitext]

Gasverkets standardlykta ifrån 1853 ägde en fyrkantigt lykthus tillsammans med glasat pyramidtak försedd tillsammans med skorsten samt krönt från ett små knopp.

Gasverkets projektör samt inledande ledare, Jules Danré ägde ritat den. Modellen präglade gatubelysningen inom huvudstaden beneath flera decennier. Gaslyktan blev tagna upp vid nytt beneath 1970-talet, dock idag elektrifierad. Den används inom exempelvis Gamla stan, vid Riddarholmen, inom Djurgårdsstaden samt inom historiska grannskap vid Södermalm.^[29] Även den tillsammans med enstaka växtslinga dekorerade väggkonsolen från gjutjärn används ännu.

Mitt inom dekorationen sitter Stockholms vapen tillsammans med Sankt Erik.^[30]

Stockholmslyktan existerar enstaka ytterligare från gasverkets standardlyktor såsom kom inledningsvis mot användning 1893 inom bland annat Kungsträdgården. Den kallas även ”gasverkslyktan” samt fanns ursprungligen bestyckat tillsammans med ett argandlampa. inom dygn existerar den existerar spridd ovan stora delar från stadens kulturhistoriskt värdefulla byggnadsområden.

Stockholmslyktan besitter en cylindriskt kopp tillsammans med rund huvudbonad samt skorsten såsom avslutas tillsammans med enstaka små topp. Argandlampan existerar numera ersatt från enstaka 35W metallhalogenlampa tillsammans med keramisk brännare.^[31][32]

Carlssons lykta kallas den enorma, ovan sex meter höga Gaskandelabern på grund av Stockholms stad från gjutjärn.

Lyktan formgavs 1885 från bildhuggaren Daniel Carlsson samt tillverkades vid Bolinders Mekaniska Verkstads AB nära Klara vatten vid Kungsholmen.^[16] Lyktan fanns uppställd vid flera platser inom staden, exempelvis inom park vid järnväg. detta sista gasmatade exemplaret står sedan 1990 vid Stureplan.

Gasverkets klassiker

[redigera | redigera wikitext]

Särskild omtanke besitter ständigt ägnats åt belysningen vid stadens broar samt platser.

detta plats även etablerade samt kända arkitekter liksom formgav dessa belysning samt designen följde tidens mode samt stilriktning. Arkitekten Erik Josephson (1864–1929) besitter formgivit brofästena samt kandelabrar på grund av Djurgårdsbron (invigd 1896). Utsmyckningen består från skulpterade fornnordiska gudar, likt små frukter från växter upp belysningen.

År 1909 fick Ferdinand Boberg samt hans arbetskamrat Gustaf dem Frumerie uppdraget för att rita bågljusarmaturer till Slussen respektive Norrbro samt Norrmalmstorg.

Norrmalmstorgs vackra guldfärgade jugendinspirerade belysning vid höga stolpar sattes upp 1911 samt blev tagna ner inom samband tillsammans enstaka ombyggnad 1967 på grund av högertrafik. 1994 kom dem vid lokal igen, dock duplikat tillverkade efter dem Frumeries bevarade ritningar eftersom originalarmaturerna ägde kommit bort.^[33]

Norrbros belysning byttes 1928 mot dagens, arkitekt fanns Kurt von Schmalensee.

Hans smäckra belysning räknas inom solens tid likt en från dem inledande samt bäst bevarade exemplen vid funktionalistisk gatubelysning inom Sverige.^[34]

År 1911 ritade Agi LindegrenVasabrons belysning inom jugendstil, då försvann även dem tunga gaskandelabrarna samt bron anpassades mot spårvagnstrafik. inom samband tillsammans Kungliga Dramatiska teaterns bostad tillkomst 1908 ritade dess arkitekt Fredrik Lilljekvist även dem förgyllda imponerande armaturerna framför teatern.

dem hängande globerna vid marmorpelare innehöll ifrån start bågljus.^[35] Även Kungliga Operans tunga gjutjärnskandelabrar, skapade från skulptören Gustaf Cederwall, plats ursprungligen byggda på grund av ljus av gas samt existerar numera bestyckade tillsammans elljus.

Arkitektritade belysning inom urval

[redigera | redigera wikitext]

I parkerar samt längs gångstråk började Stockholms ort vid 1920-talet för att sätta upp ett lätt glob tillsammans med opalt kopp, monterat vid enstaka stolpe.

enstaka egenvillig variant från temat ”glob vid stolpe” ritades från Erik Glemme vid 1950-talet på grund av Vällingby Centrum; denne gestaltade även utemiljöerna var. inom samband tillsammans med renoveringen från centret 2007–2010 nytillverkades enstaka sektion från dessa belysning liksom pryder sin område nära fontänen vid torget.^[36] ifrån 1950-talet samt vidare kom även enstaka trattformad armatur tillsammans plåttopp inom bruk likt fick smeknamnet ”kineshatten”.

inom gångtunnlar monterades sedan mitten från 1960-talet ofta ett vägg armatur kallad ”jungfrubröst” vid bas från sin toppiga form.^[37]

Parkarmaturer

[redigera | redigera wikitext]

När Mariabergets bebyggelse vid Södermalm renoverades vid 1970- samt 1980-talen valdes ett nytillverkad fasadarmatur vid konsol tillsammans med namnet ”Alter Markt” likt påminner ifall den klassiska stallampan.^[38] Bland nyare belysningsvarianter är kapabel nämnas ett elegant, inom räcket infälld belysning vid västra Årstabron, skapad från den brittiske arkitekten sir Norman Foster liksom även ritade bota bron (invigd 2005).

Belysningen längs Kungsgatan initierades från dåvarande stadsarkitektenPer Kallstenius. inledningsvis vid ställe plats ett avskärmad armatur tillsammans med namnet Stockholmsarmaturen, ett från vinnarna inom ett skandinavisk idétävling ifrån 1989 (Nytt ljus ovan Stockholm), liksom Stockholms tätort utlyste.^[35] Förslaget, såsom inom tävlingen gick beneath namnet Ljust Nu, ritades från arkitekt Olle Andersson nära vit Design inom götet.

Belysningsföretaget Ateljé Lyktan inom Åhus svarade därefter till utvecklingen samt tillverkningen från armaturen. Den blev snabbt populär samt existerar numera spridd ovan bota Sverige.^[39] Sedan 2009 existerar dock Stockholmsarmaturen vid Kungsgatan utbytt mot enstaka cylindrisk mässingsarmatur, likt tillverkas från tyska Hess struktur + Licht.

Armaturen baserar sig vid ett äldre modell vilket uppdaterats samt anpassats på grund av Kungsgatan från svenska Ljusarkitektur.^[40]

Övriga gatuarmaturer inom urval

[redigera | redigera wikitext]

Framtidens ljus

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom dem belysning likt 2011 existerar baserade vid kvicksilver såsom lysrörslampor skall existera tagna ur bruk före 2015 vid bas från energi- samt miljöskäl startade trafikkontoret inom oktober 2009 en tvåårigt försöksprojekt tillsammans lysdiodsbaserad belysning från park- samt cykelvägar inom Akalla.

Anläggningen består från 30 ljuspunkter tillsammans med olika armaturfabrikat liksom använder upp cirka hälften sålunda många såsom ett konventionell parklykta tillsammans 125 watts kvicksilverlampor.^[41]

Av identisk anledning planeras en armaturbyte ifrån 240 watts kvicksilverlampor mot 100 watts keramiska metallhalogenlampor.

inom samband tillsammans med detta undersöks även chansen för att nyttja solceller liksom energikälla på grund av laddning från batterierna inom en möjligt struktur på grund av solcellsteknik inom Stockholms gatubelysning. Trafikkontoret besitter dock funnit för att tekniken ännu ej existerar praktiskt tillämpbar. Huvudanledning existerar den dåliga batterikapaciteten, höga kostnader, krävande service samt ej minimalt dålig passage vid dagsljus vintertid då belysningen behövs likt mest.^[42]

I London testas till närvarande en struktur vilket kallas Hybrolight.^[43] detta existerar enstaka kombination från solcellspaneler samt enstaka vindgenerator liksom tillsammans levererar elenergin mot enstaka gatlykta.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

• Friman, Helena; Söderström, Göran (2008). Stockholm: ett saga inom kartor samt bilder.

  Monografier utgivna från Stockholms ort. Nordqvist, Sven (illustratör). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris10736828. ISBN 978-91-46-21843-2 

• Hallerdt, Björn (red.) (1992). Stockholms tekniska saga, sektion V. Ljus kraft värme. Stockholmsmonografier. ISBN 91-7031-035-1 
• Garnert, Jan (1998). Stockholmsnatt.

  Stockholms stadsmuseum. ISBN 91-85239-09-7 

• Eriksson, Thomas (1997). Neon: eldskrift inom natten. Stockholm: Rabén Prisma. Libris7408276. ISBN 91-518-3100-7 
• Dahlgren, Erik Wilhelm, red (1897). Stockholm: Sveriges hufvudstad: skildrad tillsammans med anledning af Allmänna konst- samt industriutställningen 1897 i enlighet med beslut af Stockholms stadsfullmäktige.

  Stockholm: J. Beckman. Libris20803 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]